Struktur 2.0

Sara och jag har utnämnt oss själva till strukturübermuppar - vi är svaga för listor, överblick och ordning och reda. Präktigt och trist, tycker säkert många, men faktum är att det hjälper oss att navigera i det kaotiska hav av jobb, familjeliv och allt annat som ska rymmas i dygn som, trots enträgna förfrågningar, vägrar erbjuda mer än 24 timmar.

I stressgrupperna jag leder pratar vi en hel del om struktur, och jag tror att många av dem som söker sig dit mår väl av att få lite mer överblick i sina liv. Det kan handla om den självpåtagna "stämpelklockan" som jag själv använt i många år i en arbetssituation som är konturlös i tid och rum, eller om att sortera dokument och e-post i mappar. Bodil Jönsson pratar om att skaffa sig KaKoll (känsla av kontroll) och ibland kanske känslan är viktigare än den verkliga kontrollen.

Nu har mitt strukturmupperi tagit ett steg till, hem till familjen, och sorry, Gaia min vän, this is not your cup of latte! Jag vill att mina barn ska lära sig att ett hem inte sköter sig själv och eftersom jag varit dålig på att ställa krav på min äldsta, numera utflugna dotter, har vi med kull nummer två infört ett prydligt schema med veckopengstjänster, tre i veckan, utöver städning av egna rummet. Anledningen är framförallt att åttaåringen gärna smiter undan det mesta som inte är underhållande, och att jag lätt glömmer att ta hjälp – annars håller jag med Gaia om att man inte skulle behöva vara så fyrkantig, utan kunna förvänta sig att alla hjälper till när det behövs (vilket femåringen gör mer än gärna). Tanken är att vi använder detta ett tag och att vi därefter förhoppningsvis har kommit in i ett system som fungerar utan schema.

Till hemtjänstschemats rutsystem för de båda telningarna har nu också förts ett datorschema, där de själva (med lite hjälp av oss) håller koll på tiden vid datorn. Idén med datortidsschemat är att undvika konflikter, där jag blir irriterad över att det sitts för mycket framför burken (som jag själv är så fäst vid, det måste förstås erkännas). Sedan systemet infördes har inget av barnen utnyttjat hela den veckotid vi beslutade och vi har inte haft en enda konflikt om detta heller. Tada!

Sista posten på schemat är en lista över familjens gemensamma strävansmål. Vi har lånat en term från skolans värld, det begrepp som innebär att ett mål kanske inte nödvändigtvis måste uppnås, åtminstone inte på kort tid, men att det är något som känns bra att sträva mot (lite som min egen önskelista över förändringar). Målen behandlar allt från att göra något första gången en familjemedlem ber om det till att försöka undvika att skälla på varandra för lättvindigt, och de gäller samtliga familjemedlemmar, inte alls bara barnen, vilket känns bra – vi måste alltså alla sträva och anstränga oss.

I anslutning till vårt familjeschema 2.0 har jag också blåst liv i en gammal tradition från min egen barndom – att en gång i veckan samla alla husets invånare (nåja, katterna slipper) till ett familjeråd, där vi pratar igenom hur schemat fungerar och tar upp annat som vi har funderat över. Det känns väldigt bra att kunna släppa en konflikt i stridens hetta och i stället diskutera igenom problemet när känslorna slutat svalla och alla i familjen kan komma med sina synpunkter. Hittills har det fungerat utmärkt, och efter den här veckans familjeråd (det tredje hittills) svarade åttaåringen på min fråga om hon tyckte att det var en bra idé att hon gärna skulle vilja ha familjeråd varenda dag!