Äntligen - efter mer än fyra decennier - tror jag att jag har lärt känna mig själv lite grann, till kropp och själ. Att det skulle ta sån tid. Men jag tänker att det nog underlättar min vardag och befriar mig från en och annan onödigt negativ tanke, även om självkänslan fortfarande är kass emellanåt.
Jag har exempelvis lärt mig att när jag blir gnällskällig mot barnen beror det nästan alltid på trötthet och/eller stress. I stället för att få dåligt föräldrasamvete kan jag nu tänka: "Dags för timeout - sova en stund med lillebror, gå i ide och läsa, tänka eller sitta vid datorn en stund, alldeles för mig själv" eller "Dags att se över rutinerna och försöka undvika sådana här situationer". Det funkar ofta.
Jag har också lärt mig att jag lätt intar försvarsposition och kommer med motanklagelser när min man uttrycker missnöje över något, oftast att jag är så slarvig. Nu börjar jag så smått att kunna känna dumtankarna komma, och i stället ta in vad han säger och lova att försöka bättra mig när det faktiskt finns anledning till det, och det gör det oftast (med det inte sagt att jag alltid lyckas med själva bättringen...).
Och så har jag lärt mig att jag behöver massor av inre motivation för att komma igång med en livstilsförändring. Har jag den blir jag envis som synden och lyckas oftast; annars är det ingen idé att låtsas och försöka - det går garanterat åt pipsvängen. I avsaknad av tillräcklig motivation har jag exempelvis tagit det med ro att jag inte lyckats bli av med extrakilona jag lade på mig under min senaste graviditet - en dag är jag plötsligt redo, och i söndags kom den dagen (tror jag). Återstår att se om jag lyckas ännu en gång.
I och med att jag vet mer om vem jag är och hur jag fungerar blir det kanske också lite lättare att förlåta mig själv för mina tillkortakommanden. Linda Olsson skriver i Sonat för Miriam: "Till skillnad från film ger levande livet mycket sällan tillfälle till omtagningar [...] Men jag tror absolut att vi måste ge oss själva samma andrum som vi ger andra. Förlåta oss själva. Hysa medkänsla med oss själva. Och kanske också älska oss själva litegrann". En av mina återkommande affirmationer lyder: "Jag duger - precis som jag är".
Jag har exempelvis lärt mig att när jag blir gnällskällig mot barnen beror det nästan alltid på trötthet och/eller stress. I stället för att få dåligt föräldrasamvete kan jag nu tänka: "Dags för timeout - sova en stund med lillebror, gå i ide och läsa, tänka eller sitta vid datorn en stund, alldeles för mig själv" eller "Dags att se över rutinerna och försöka undvika sådana här situationer". Det funkar ofta.
Jag har också lärt mig att jag lätt intar försvarsposition och kommer med motanklagelser när min man uttrycker missnöje över något, oftast att jag är så slarvig. Nu börjar jag så smått att kunna känna dumtankarna komma, och i stället ta in vad han säger och lova att försöka bättra mig när det faktiskt finns anledning till det, och det gör det oftast (med det inte sagt att jag alltid lyckas med själva bättringen...).
Och så har jag lärt mig att jag behöver massor av inre motivation för att komma igång med en livstilsförändring. Har jag den blir jag envis som synden och lyckas oftast; annars är det ingen idé att låtsas och försöka - det går garanterat åt pipsvängen. I avsaknad av tillräcklig motivation har jag exempelvis tagit det med ro att jag inte lyckats bli av med extrakilona jag lade på mig under min senaste graviditet - en dag är jag plötsligt redo, och i söndags kom den dagen (tror jag). Återstår att se om jag lyckas ännu en gång.
I och med att jag vet mer om vem jag är och hur jag fungerar blir det kanske också lite lättare att förlåta mig själv för mina tillkortakommanden. Linda Olsson skriver i Sonat för Miriam: "Till skillnad från film ger levande livet mycket sällan tillfälle till omtagningar [...] Men jag tror absolut att vi måste ge oss själva samma andrum som vi ger andra. Förlåta oss själva. Hysa medkänsla med oss själva. Och kanske också älska oss själva litegrann". En av mina återkommande affirmationer lyder: "Jag duger - precis som jag är".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar