Sitter här i mitt alldeles egna krypin för ikväll. Knyter försiktigt upp mungiporna som snott ihop sig i nacken efter en kväll i skrattets tecken. Man borde kalla in etnologer för att studera den muntliga berättartraditionen i min organisation! Kanske inte den mest raffinerade humorn, men istället med den mänskliga värmen i behåll.
Eftersom jag har druckit kaffe är jag pigg som en mört klockan halv ett. Dessutom helt övertygad om att jag kommer att skutta ut på springtur plus bassängbad imorgonbitti. Jag kostar på mig att leva kvar i den illusionen ett tag.
Jag gillar gemenskapen och middagssurret på våra sällsynt förekommande jobbutfärder - nästan lika mycket som jag älskar tystnaden i det egna rummets okränkbara bubbla när jag väl drar mig tillbaka. Härligt att få både och, och kunna njuta av det.
1 kommentar:
Och jag var faktiskt ute och sprang och spa-badade innan det var dags för frukost och intensivt jobbkonfererande. Det är jag också tacksam för - att ha en helt laglig drog (kaffe) som plockar fram duracell-kaninen i mig ett halvt dygn eller så. Nu börjar det däremot kännas väldigt mycket som läggdags...
Skicka en kommentar