Fortsätter med en springtur. Bara så lång som det känns skönt, och idag är det inte långt. Varför ska jag nödvändigtvis springa längre varje gång? Och varför ska det vara jobbigt? Nej, något Göteborgsvarv blir det nog inte för mig. Aldrig höll jag på att skriva, men det gör jag inte.
Hem, stretcha, frukost, barnpyssel, några jobbsamtal och lite köksröj. Vägen till duschen är krumelurig. Träningskläderna kom jag ur nyss tack vare att de skulle in i tvättmaskinen. Bestämmer att lunchen ska intas utan saltstela kinder, men innan dess skriva lite till.
Lyssnar på P4 Kronobergs program Västergatan där konstnären Susanna Arwin intervjuas – kvinnan bakom konstprojektet Den svenska tanten (som förtjänar en utläggning i sig), vars kafé ligger alldeles häromkring.
Susanna pratar om passion för det man gör och om att visa sin glädje när man känner den, på jobbet, på gatan, hemma. Funderar på min balansgång: På jobbet drivs jag av engagemang med inslag av passion, men håller samtidigt jobbet på en armlängds avstånd. Vill inte ätas upp, jobba för mycket, tappa fotfästet här utanför. Kan kanske släppa liiite mer på tyglarna… Glad är jag ofta, Susanna stärker mig i inställningen att också visa det, alltid när det passar och ibland annars också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar