Det är som att jag dyker ner under mina tankebanor om konkreta problem och frågor. Istället ser jag bara känslorna och oron de skapar och fokuserar på dem. De är som uppstickande bergstoppar – Storsylen & co kanske - i en överskådlig modell av ett vitt fjällandskap. Med tankens hjälp slätar jag ut de uppstickande piggarna som när man lugnt och metodiskt slätar ut ett skrynkligt tyg. Jag antar att tyget är den vita särken.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar