- Stefan Edman - med sina fina små betraktelser över glädjen i det enkla i böckerna Förundran och Förnöjsamhet
- Jonas Gardell - med sin ständiga nyfikenhet på människor, tänkande och religion och för att han skrivit en av världshistoriens vackraste kärleksskildringar, Passionsspelet
- Elizabeth Gilbert - som inspirerar i sin bok Eat Pray Love och i sitt föredrag om kreativitet på TED.com
- Mark Levengood - med sin vackra, mjuka finlandssvenska (en dialekt som annars gör mig lätt illamående) och sina små finurliga funderingar, exempelvis i boken Sucka mitt hjärta
- Shakti Gawain - som lärde mig hur jag kan affirmera och visualisera mig till det som saknas i mitt liv i boken Kreativ visualisering
- Åsa Nilsonne och Anna Kåver - som inspirerat mig till att jobba med medveten närvaro och acceptans i böckerna Vem bestämmer i ditt liv och Att leva ett liv, inte vinna ett krig
- John Irving - som på ett unikt sätt blandar sorg och humor i några fantasiska böcker, exempelvis Garp och hans värld, Hotell New Hampshire och En bön för Owen Meany
- Lars Winnerbäck - som funnits i mitt musikliv under lång tid, flera år innan han blev hela svenska folkets Lasse, och som gör min vardag lite mer njutbar med sina melodislingor och sitt textsnickrande, i synnerhet i sina första skivor, och allra mest i den allra första, ganska okända 3486 ord från Lars Winnerbäck från 1995 som bara gavs ut på kassett ("Så enkelt, så enkelt att bara ett barn klarar av det...")
- Linda Olsson - som skriver om sorg, kärlek och vänskap på ett språk som rinner som en vårbäck och går rakt in i själen i Nu ska jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam
- Stefan Einhorn och Kaj Pollack - vars klokskap i böcker som Konsten att vara snäll och Att välja glädje gör mycket i livet så enkelt och självklart
- Bodil Jönsson - vars underfundiga klokskap och smartvackra ord (såsom ställtid och längtansrymd) har gett mig vandringsstavar att luta mig mot i uppförsbackarna, fint sammanfattat i boken Guld
Och sist men inte minst har jag lyckan att ha fem helt fantastiska husgudar/-gudinnor i min egen familj: min lugna, kloka man som alltid ser en lösning där jag ser ett problem, min kreativa nittonåring som skapar mästerverk i såväl skriven som tecknad och fotograferad form, min underbart kluriga åttaåring som utmanar min pedagogiska förmåga och mitt tålamod och lär mig så mycket om livet och mig själv, min femåring som gör mig tårögd med sin hjälpsamhet och ständigt förbluffar med sina verbala konstverk (senaste veckans skörd: Himmel och Guds ägg!, Ljuva hemlöshet! och Extrem vår!) och min tremånadersbaby som fyrar av leenden som tinar varenda liten istapp i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar