Titta en tidlucka

... och det mitt i december då dom är så sällsynta! Ungarna sover, Mannen är på julfest och så länge jag sitter upp i sängen finns chansen att jag är vaken en stund till. Även om jag går upp tidigt imorgon bitti och sedan hänger i byggställningar hela dan och skrapar färg från fönstren i vårt tillbygge, så definierar jag mig som ledig, och det har hjärnan skickat signalsubstanser om sen tidigt i eftermiddags. Förtida uttag i miniformat. På mejlen hittar jag bokningsbekräftelsen för fjällveckan i mars. Den ska man kanske börja smutta lite på i smyg?

Tredje gången (av fem) som vi åkte till samma ställe för en familjevecka i vinterfjäll fick jag ge en tyst upprättelse till alla som år-efter-år-semestrar på samma ställe, och som jag tidigare betraktat med skepsis. Det handlar förstås om förtida uttag det också, den här gången på resekontot!

När vi åkte till vårt fjällställe första gången var det nytt och spännande, men också lite osäkert. Hur funkar det här nu då? Var ligger toaletterna och hur mycket förväntas man sköta själv och socialisera med andra? År två kopplade av när jag kom innanför fjällstationens väggar där allt var sig likt och brasan sprakade. År tre blev den systematiska delen av hjärnan kvar på perrongen i Alvesta. För varje år blev det alltså fler avkopplade timmar på lika lång semestervecka. Ibland är det viktigare än nya vyer och historierna man ska berätta när man kommer hem.

Nu tror jag tidluckan är slut, ögonlocken kommer liksom i vägen. Jag lägger mig och visualiserar välorganiserade förråd och vackra telemarkssvängar. I säkert tre minuter. Gonatt!