Att uppskatta sig själv och andra

I lurarna under springrundan i den ljumma sommarkvällen: antikexperten och programledaren Li Pamps Sommarprogram. Jag gillar programmet, inte minst för hennes mörka trygga röst (som påminner mig så mycket om Lotta Lundgrens som jag förälskade mig i förra året) och låtval. Ett och annat innehållsmässigt guldkorn plockar jag också med mig hem från kvällsrundan. Som det här: Li har en liten egenhet att gå runt och fråga folk om när de tycker allra bäst om sig själva, när de tycker att de kommer allra mest till sin rätt. Oftast måste den hon frågar fundera en stund innan hen vågar eller kommer på något positivt att säga om sig själv. Vi har ju så mycket lättare att hitta fel hos oss själva, eller hur?

Detta får mig att associera till en kär Circle Way-tradition. Sista dagen på lägret använder vi morgonens klanmöte till "Appreciation". Talstenen går runt som vanligt, och var och en får berätta om vad man tycker om hos sig själv, och sedan man gett uppskattning till sig själv fyller övriga klanmedlemmar på. Lika svårt som det är att säga bra saker om sig själv, lika fantastiskt är det att få höra vilka positiva egenskaper ens klanmedlemmar hunnit fånga upp under de fyra dagarna på Mundekulla. En formidabel kärleksboost!

I årets upplaga av Circle Way fick jag precis som förra året många vackra ord som jag bär med mig. Två av de saker som gick extra mycket in i hjärtat var "Maria, du ÄR solen!" och jämförelsen med en afrikansk kvinna med fötterna välrotade i jorden och med världens största famn som omsluter alla i min omgivning. Sådan ser jag verkligen inte alltid mig själv, men det kändes fantastiskt fint att få höra att det är så jag kan uppfattas (i alla fall på Mundekulla). Och om jag skulle svara på Li Pamps fråga så är det nog något sådant jag skulle säga, att jag tycker som mest om mig själv när jag får ha den där stora famnen och innesluta alla i närheten i den. Jag blev till och med riktigt sugen på att köpa en  stormönstrad färgglad afrikansk klänning (jag som nästan alltid går i enfärgat svart, vitt, grått eller grönt...) för att på något sätt förstärka känslan. Ser du en sådan på någon loppis du besöker i sommar, köp den till mig - jag betalar! :)

Att lära sig att på allvar acceptera, tycka om och kanske till och med älska sig själv tror jag är en förutsättning för att på allvar kunna acceptera, tycka om och älska andra människor, något som en annan Sommarpratare, Özz Nûjen, pratar om i sitt program. Det handlar inte om egoism och skrytsamhet utan om att kärlek föder kärlek. Ju mer vi ger - till oss själva och andra - ju lättare blir det, både att ge och att ta emot.

Härhemma kör vi sedan förra året då och då en Appreciation-runda som tema för våra familjeklanmöten (som Sara också skrev om häromsistens). Ett väldigt bra sätt att se och uppskatta varandra där mitt i vardagen, där vi så lätt tar varandra för givna, och tjafsar och bråkar alldeles för ofta. Och till min födelsedag i november fick jag bästa presenten någonsin, när ett av barnen föreslog att "Vi gör en Appreciation - bara för mamma!".