Efter knappt två lättsamma dygn tillsammans har de nu dragit vidare. Vi packar upp det sista och får tillfälle att begrunda veckan som gått. I den sista ”ta-med-hem-cirkeln” talade jag om känslan av att göra samma saker för andra och tredje gången och känna att det håller än, ger minst lika mycket. Närheten i den lilla fasta basgrupp/klan som varje deltagare ingår i. Kombinationen av trygghet och känslomässig råstyrka i kvinnocirkeln. Känslan av att verkligen ha mött också de deltagare jag inte hann prata med. Familje- och vänskapsbanden som stärks på ingen bekostnad alls.
En svårighet kvarstår: Jag lyckas inte förklara bättre nu än tidigare år vad Circle Way är och ger. Å andra sidan upptäckte jag på Livstids lilla men naggande goda workshop att jag ändå har lyckats fånga några av beståndsdelarna redan – den med rätta mytomspunna kvinnocirkeln, några av erfarenheterna man kan få med sig och hur de kan integreras i ansatserna inför ännu en vardagssäsong.
Något nytt ändå: Att få se Circle Way genom ögonen på några som upplever det för första gången, nu när jag börjar bli garvad. Min svärmor som förundras över värmen i barngruppen och lugnet mellan barn och föräldrar. Hennes livskamrat som verkar känna kraften i konceptet även om formerna känns nog så främmande för honom. Och så en av lägrets nyblivna funktionärer, Stephen Hinton från Omställning Sverige, som fick ännu mindre utrymme än planerat, men som trots det och sin erfarenhet av andra kreativa, människovänliga sammanhang var milt sagt lyrisk över Circle Way-lägret och dess potential.
Jo, det kan nog sägas med till visshet gränsande sannolikhet: We’ll be back. Tack alla – ganska precis 70 – människor som lämnade era bidrag till Circle Ways sprakande färgpalett 2013!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar