Just nu har jag skapat mig lite längtansrymd mitt i en intensiv undervisningsperiod i Norge. Det är fredagskväll och jag sitter ensam i ett litet fult bibliotek på vandrarhemmet där vi bor och längtar - efter finaste flickorna, finaste mannen, finaste huset och svenskt godis. Lite vemodigt känns det, men också lite skönt och vackert. Kanske borde vi skapa mer utrymme i våra liv för att längta?

1 kommentar:
Ännu något som kajakkanalen i mitt huvud tillför - ett ögonblick av längtan ut på varje sjö jag passerar. Här i mellersta Småland finns det ganska många sjöar, ett par av dem passerar jag varje morgon och eftermiddag. Längtagläntorna blir som oväntade solglimtar in genom vardagsfönstret.
Skicka en kommentar