Bokslut över min semester

Jag följer upp Saras summering av sin semester med att sätta mina egna sex veckors ledighet under luppen. Men precis som Sara tänker jag inte granska vad som blivit rätt eller fel, utan helt enkelt känna efter om jag har gjort det som jag har velat. Har jag laddat batterierna så mycket som jag hade hoppats?

Som de flesta andra undrar jag förstås hur det kunde gå så fort och hur det ska gå att återanpassas till en verklighet med väckarklocka, tider att passa och mindre utrymme för att bara vara. Men det brukar gå bra, och den här gången har jag dessutom bara fyra månaders arbete framför mig - sedan väntar ett års jobb-timeout tillsammans med det lilla pyret i magen.

Hursomhelst känner jag att min sommar - även om den kändes kort - har innehållit en alldeles lagom balans av nytta, nöje och bara vara. Jag har varit lite nyttig - rensat ut kläder, städat skafferiet och frostat av frysen, syltat, saftat och bakat - men inte för att jag kände det som ett stort tungt måste, utan för att jag faktiskt tyckte det var riktigt behagligt att rensa i röran och fylla depåerna. Mycket har dessutom gjorts tillsammans med ett eller flera av mina barn, så det har gett oss mysig tid tillsammans. Och när ekorrhjulet börjar spinna igen på måndag tänker jag då och då titta in i min frys, mitt skafferi och mina garderober och bara njuta.

Det har varit mycket nöjen också: besök på diverse lekparadis med barnen, och ja, jag njuter på riktigt av att se dem ha så roligt, även om jag själv inte gärna kastar mig ut i karusellerna som förr. Vi har umgåtts med en massa trevliga människor - här hemma och under våra små utflykter - och pratat mer om livets väsentligheter än om husrenoveringsprojekt och barnsjukdomar. Kvinnofestivalen i juni var en höjdare, som gav massor av inspiration. Dessutom har jag tagit mig tid att läsa ovanligt mycket i sommar. Särskilt senaste bokcirkelboken Sonat till Miriam av Linda Olsson gav en fin läsupplevelse och en del tankar (återkommer till den).

***************

Och så har jag faktiskt haft en hel del stunder av bara varande. Jag har mediterat till fågelsång under körsbärsträdet i trädgården. Jag har suttit med min fyraåring på en brygga i skärgården och bara tittat på fåglar som flyger förbi och fiskar som hoppar. Jag har suttit på stranden på Österlen och andats in såväl den oändliga horisonten som mångatan över vattnet. Kanske har jag den här sommaren varit mer medvetet närvarande än någon tidigare sommar. Och det, om inte annat, tror jag har varit ett sätt för mig att ladda batterierna inför hösten.