Till enkelhetens lov!

Jag spinner vidare på Saras inlägg och vill utbringa en skål för det enkla. Precis som Sara tar till sig tankar om opretentiös meditation så är jag för tillfället särskilt öppen för alla sorters budskap om enkelhet. Ett sådant kom igår, i föredraget av Agneta Sjödin om pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela (den vill jag också gå!) och hennes syn på det mesta här i livet. Det går hem hos mig som allt som oftast tröttas av den akademiska världens konstanta hyllning till det komplicerade (och i mitt tycke ofta pretentiösa), medan det som är enkelt per automatik ses som ytligt och ovärdigt.

Just nu är det främst inom två områden som jag ser nyttan av att tänka enkelhet. Det ena är meditationen, där jag - liksom Agneta Sjödin berättade om igår - hittat min egen enkla väg, utan att gå kurser eller följa någon komplicerad metod: jag är med mig själv, mitt ljus, min musik och min andning. Inga krusiduller. Väldigt enkelt.

Det andra handlar om tro. Uppvuxen i en kristen familj gjorde jag som tonåring uppror mot mina föräldrar och utropade mig själv till ateist. Med åren har tron återvänt, men jag kallar mig inte kristen, inte heller jude, muslim eller buddhist. Återigen är det enkelheten som står i centrum. Jag tror på att det finns något mer än bara det kroppsliga och materiella, mer än så är det inte. Om det är en Gud eller bara någonting inom mig själv spelar ingen roll. Inga krusiduller. Väldigt enkelt.