Sex veckor brukar det sägas att det tar att förändra en vana, t.ex. att sluta röka/äta godis/börja träna, så mycket att förändringen har integrerats i vardagslivet och inte kräver så mycket ansträngning längre. Två veckor har jag hållit på med mitt mediterande, och har faktiskt börjat se fram emot min lilla stund i stillhet alldeles för mig själv. Ett lugnt och fint avslut på dagen. Jag var mäkta stolt över mig själv då jag sent i fredags kväll inte gav efter för frestelsen att i stället gå direkt och lägga mig!
OK, ryggen gnäller fortfarande lite efter en stund - svårt detta att sitta både rak i ryggen och avslappnad på samma gång. Då sitter jag ändå inte mer än ca 12 minuter - ett par låtar och lite fågelsång på mitt avslappningsband. Det kommer fortfarande massor av bråkiga tankar och lurar mig in i sina skumma gränder, men jag vänder envist tillbaka till den upplysta aveny som är mitt fokus - andningen.
Fascinerad märker jag också - inte varje gång men ofta - att någonstans mot slutet av meditationen smyger sig ett litet småleende på mig. Jag blir lika förvånad (och lite fnittrig) varje gång. Får se hur det känns efter ytterligare en vecka. Planerar en spännande förändring... To be continued!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar