Åter efter en veckas fjällsemester, extremt utvilad och märkligt tom i huvudet. Jag konstaterar: - Att åka nattåg till sitt resmål är att längta efter att komma iväg istället för att längta efter att komma fram.
- Att gå på fjället med turskidor är som livet självt, de höjdmeter man vill njuta utför får man vackert plocka med egen muskelkraft på uppvägen.
Där, i det monotona klivandet framåt-uppåt, vaknar jag till och inser att jag mediterar, med medvetandet hjälplöst hypnotiserat av andetagsströmmen. Så blir det ytterst sällan när jag försöker.
4 kommentarer:
Klokt sagt som alltid! Jag vill gärna ägna mig åt båda sorterna lite mer - såväl den mer oavsiktliga meditationsform som du beskriver som en mer avsiktligt planerad form som jag kan ägna mig åt en liten stund varje dag och kanske då och då under en helgkurs eller -retreat. Och vem vet, kanske blir det rentav ett Ashram i Indien en dag? ;-)
Jag har varit på ashram i Indien men jag var bara 23 och ville mest åka till Goa, vilket jag också gjorde. Får nog göra om det där kanske!
Jag har varit på ashram i Indien men jag var bara 23 och ville mest åka till Goa, vilket jag också gjorde. Får nog göra om det där kanske!
Jag gillar att vara i fjällen men inte på Storulvon jag vill vara i Salto!!!!
Skicka en kommentar