Nu är jag nog snart den enda kvinnliga varelsen i min bekantskapskrets som INTE har läst Bitterfittan (men Sara har reserverat den åt mig så snart kan jag sälla mig till skaran). Det ska bli extra intressant att läsa den utifrån perspektivet att jag i någon mån "spelar på andra sidan nätet".
I vår familj är det JAG som har tagit allt det där utrymmet - det är...
... jag som har jobbat långa dagar (medan min man kör på deltid och oftast är den som hämtar barnen från dagis och fritids)
... jag som åker iväg på spännande tjänsteresor, bor på fina hotell och käkar stillsamma hotellfrukostar (medan han är hemma och kokar välling och torkar snor)
... jag som började jobba när mina barn fortfarande var ganska små (medan min man var hemma ett helt år med varje barn)
... jag som sticker iväg och umgås med vänner, tränar (OK, det gör han också) och gör av med mest pengar på mina fritidsintressen
Borde jag ha dåligt samvete för att jag har tagit för mig medan han har tagit huvudansvaret för hem och barn? Är han på väg att bli en Bitterpitt?! Än så länge har han inte klagat, men tänk om han en dag vaknar upp och känner att han har missat en massa på vägen? Men då tänker jag att han får skylla sig själv. Han är vuxen och får ta ansvar för sina egna behov (precis som Sara är inne på i sitt inlägg och även Camilla beskriver i en kommentar). Som sagt, var och en skapar sin egen historia...
Så snälla alla (verkliga och potentiella) Bitterfittor och Bitterpittar: Ta ansvar för era behov och säg ifrån - annars finns risken att vi på andra sidan nätet ångar på i vår tro att ni är nöjda!
1 kommentar:
Intressant och bra. Problemet är att traditionellt sett har kvinnor lärt sig att anpassa sig i större utsträckning än män i vårt samhälle, vad det beror på är väl svårt att säga. Det handlar om strukturer och inlärda mönster. Inspirerande att höra om någon som bryter det mönstret! Verkligen!
Skicka en kommentar