lördag 24 januari 2009

Grundlösa (kvinnliga?) skuldkänslor

Varför är många av oss så duktiga på irrationell skuldbeläggning av oss själva i alla möjliga sammanhang? Varför är det alltid vi som har gjort fel? En synnerligen ovetenskaplig statistisk kartläggning säger mig att vi självutnämnda syndabockar framförallt är kvinnor. Jag konstaterar samma sak, gång på gång, i diskussioner med min omgivning - skuldkänslor som saknar grund. Här är några exempel:

  • En student gör dåligt ifrån sig i min kurs. Han har inte deltagit i mina lektioner, själv medgivit att han inte har läst instruktioner o.s.v. - men blir ändå upprörd när jag ifrågasätter hans engagemang i kursen. I stället för att inse att problemet ligger hos studenten i fråga börjar jag fundera på vad jag kan ha gjort för fel. Har mina instruktioner varit otydliga? Har jag varit omotiverat sträng?
  • En vän står i kassakön på stormarknaden. Någon tittar åt hennes håll med en (som hon uppfattar det) ovänlig blick. Omedelbart börjar hon fundera på om hon har gjort något fel, kanske trängt sig före eller råkat ställa sig i en kö där man får ha max 10 varor?
  • En annan vän märker att en jobbarkompis är irriterad och tänker direkt - oj, det måste vara mig han är arg på. Vad har jag nu gjort?

Sällan upplever jag att män i min omgivning har sådana här känslor. Är det så eller är de bara bra på att dölja dem - kanske även för sig själva?


Inga kommentarer: