Att avsluta en ledighet ska kännas som att byta livsform. Så är det för mig, och idag har jag gjort det igen. Igårkväll kändes en vandring bland korridorvännerna som en mattelektion på gymnasiet - självupplevt men vääldigt långt borta.
Nu kommer några veckor med mild vånda innan jag sugs in i det igen, byter fot och börjar lägga mer energi och tankekraft på jobbet och mindre på det som nu ligger längst fram bakom pannbenet. Lite knöligt känns det allt. Vill egentligen inte jobba men vill inte heller känna att jag inte jobbar för fullt. Men jag börjar tro att de där knöliga skiftena i rytm och fokus hör till för mig, det rensar och livar upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar