Återacklimatiseringen till arbetslivet går framåt. Ett skäl till det är att jag idag har haft möte med två av mina ... hjälpmotorer, vapendragare? - låter som om de bara finns där för min skull - förtrogna? - låter som om alla andra är emot mig - två av dem som förstår rätt mycket av hur jag tänker. Och det är tydligen ingen självklarhet. Genom en "ledarspegel" - där fem personer i min jobbnärhet har intervjuats om mig - har jag fått veta att jag ses som en "frisk fläkt" som berikar med mitt annorlunda sätt att se på saker. (Jag använder numera den förklaringen för mig själv när folk tittar på mig som om jag var ett ufo efter att jag sagt något. Det händer då och då och tidigare har dagsformen fått avgöra om jag tolkat det som "förstummade av min klarsyn" eller "tycker jag är ute och cyklar".)
Det är en ny roll för mig att kanske faktiskt vara lite extrem i någon fråga. Visst har jag sagt vad jag tycker även tidigare, men i ärlighetens namn bara när min självrespekt har krävt det. Nu är jag visst lite annorlunda hela jag, och folk verkar se det som något positivt.
Det gäller bara att hitta sina replipunkter där man kan skaffa sig överblick och hämta ny fläktkraft. I höstas fann jag ett reservat i en ledarskapsutbildning, något som passade extra bra eftersom ledarskap och kommunikation är några av mina käpphästar. Privat har jag ju bloggen och samtalen med Maria och andra, men jobbmässigt framöver? Hur kan jag utveckla motsvarigheter där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar