Galet förälskad efter tolv år - men inte utan arbete!

Är lite kluven till TV4:s dokusåpa Bröllopsform som avslutades igår (och som jag råkat se ett par avsnitt av som bakgrund till uppsatsrättning, facebookande och bloggande). Å ena sidan är jag urless på alla dessa favoritkonceptprogram som översvämmar min TV (och det gjorde mig inte mer positiv att deltagarna uteslutande var heterosexuella medelklasspar som gift sig på 90-talet...). Å andra sidan tycker jag att just det här programmet har lyckats förmedla ett viktigt budskap tydligare än alla de livsstilstidningar där jag har läst om samma sak: att relationer inte sköter sig själva utan måste arbetas med aktivt av båda parter.

Bröllopsform gick ut på att par som varit gifta en längre tid, gått upp i vikt och tappat bort sin kärleksrelation fick coaching, såväl fysiskt som psykiskt. Hjälp att komma igång med en sundare livsstil och framförallt att hitta tillbaka till varandra som människor. Det är så lätt att halka in på ta-varandra-för-givet-spåret och glömma bort att man ibland faktiskt behöver ta i från tårna för att hålla liv i sin relation. Att komma ihåg att visa uppskattning. Att se varandra som individer med olika och ibland konkurrerande behov. Att med jämna mellanrum ta sig tid att prata färdigt med varandra (utan att bli avbruten av kortväxta varelser med helt andra behov) - och inte bara om amorteringar och hur man ska lösa diverse logistiska vardagskullerbyttor.