Projektledare 2.0

Jag har insett att jag är den ultimata projektledaren. Yrkesmässigt har jag haft några sådana uppdrag, och det har fungerat helt OK, men framförallt är jag den ultimata projektledaren i mitt eget liv. Jag är bra på att:

• komma på nya idéer om vad jag vill göra eller sträva mot (det finns inte alltid ett givet slutmål)
• strukturera upp hur jag ska bära mig åt för att "puttra i rätt riktning" (citat Mark Levengood)
• faktiskt genomföra det jag har tänkt att jag ska göra (inte alltid men ofta)

Att se på mitt liv i projektform passar mig också bra eftersom jag inte är typen som trivs med att traggla på med samma sak, i samma spår, dag efter dag, månad efter månad, år efter år. Jag behöver helt enkelt omväxling, utveckling, nya utmaningar för att inte tråka ihop. 

Några av mina hyfsat framgångsrika projekt så här långt:

• att börja skriva böcker
• att lära mina barn Evert Taube-låtar (och därmed samtidigt repetera alla de där textraderna jag själv kunde som barn)
• att gå ner i vikt (tur att jag är bra på det, eftersom jag är minst lika bra på att lägga på kilon också...)
• att börja meditera (fast där tappade jag bort mig när jag var gravid senast och har inte riktigt hittat tillbaka...)
• att ta mig igenom hela Harry Potter-serien med barnen (efter nästan ett år är vi nu på sista boken!)
• att hitta ett bättre alternativ till en arbetssituation där jag inte kan växa åt det håll jag vill

Häromsistens bloggade jag om hur Projekt Bättre kommunikationen inom familj tog gestalt under lägerveckan i Mundekulla, och nu har jag inlemmat den satsningen i the mother of alla projekt. Tillsammans med min äldsta dotter, och med inspiration i Gretchen Rubins Happiness Project, projekterar jag tolv månader med olika fokus. Och det är just det som är poängen i mitt projekt, att under en månad i taget kunna fokusera, koncentrera mig - jag vill ofta lite för många olika saker samtidigt och så får jag dåligt samvete över områden där jag inte kommer till skott. Nu kan jag i stället ägna extra energi åt en sak i taget - och sedan förstås försöka få till en del bra nya rutiner in i framtidsvardagen också undan för undan. Några exempel på mina fokusområden: komma igång med meditation och yoga m.m., äta mer vegetariskt, ta reda på en massa information inför vår Indien-vistelse, leva mer ekologiskt, träna på att inte skjuta upp saker.

Att driva projektet tillsammans med min dotter ger extra krydda åt alltihop. Vi har inte samma fokusområden, även om vissa delar överlappar, men vi kan peppa varandra, inspirera till nya tankar och så - det roligaste av allt - vi har startat en gemensam blogg för att dokumentera vad som händer. Utöver detta har vi också ett barnboksprojekt igång. Att starta projekt av vilket slag det vara månde ihop med sina barn är en fantastiskt fin möjlighet att komma varandra nära, stötta varandras kreativa processer och hitta många möjligheter till goda samtal. Rekommenderas varmt!