Att äta marshmallows - eller inte

Jag tror jag börjar förstå vad hemläxan handlar om den här gången. Förstå läxan, instruktionerna alltså, men ändå vara långt från att ha löst den. Jag behöver markkänning, fötter på fast mark som tar ett steg i taget, känna varje steg genom hela kroppen. Fokus på det som jag kan och behöver göra just där jag är nu.

Jag vet ju vart jag är på väg, eller i alla fall vad som är de närmaste stegen mot att låta Livstidsprojekten få mer utrymme, för det är det jag längtar efter. Men på vägen dit skulle jag behöva sällskap av vännerna Tålamod och Förtröstan. Jag vill inte bli som kvinnan som blev sur och irriterad varje gång hon behövde tanka bilen. Hon ville ju bara köra med den, men i dealen ingår att bilar måste tankas, arbetsuppgifter utföras och mat tillagas.

Det går att se den tid jag är i nu som en kurs i att vara där jag är även om jag hellre vore någon annanstans, eller snarare hade en annan fördelning av tid och engagemang på de olika temana i mitt liv.

Till saken hör att jag är skeptisk till det där med att vänta på något gott, som att det skulle vara något enbart gott. Jag blir skeptisk när jag hör om marshmallow-experimenten, där fyraåriga barn utlovas en andra marshmallow i belöning om de kan låta bli att äta upp den första under den kvart de får vistas ensamma i ett rum – ensamma med en marshmallow som kan fördubblas. Kontentan av experimentet är att en tredjedel av barnen klarar att hantera frestelsen, får sina två marshmallows – och är framgångsrika och lyckliga vid en uppföljningsstudie 15 år senare. Resultaten för de övriga två tredjedelarna är inte alls lika positiva.

Det jag vänder mig emot är tesen att det alltid är bra med självkontroll och att vänta med det man vill göra, som exempelvis Joachim de Posada hävdar här, varvat med rara marshmallowkämpande barn. (Har för övrigt ingen aning om vem Joachim de Posada är.) Har vi inte alla hört talas om för många hjärtinfarkter vid 65,5 års ålder för att tro på den enkla världsbilden?

Jag äter en marshmallow nu, när jag sitter här och bloggar. Imorgon åker jag till jobbet och försöker underlätta för mina medarbetare inför årets tuffaste arbetsdag. Kanske är det att avstå marshmallown sovmorgon och helledig dag, som jag har inom räckhåll. Men det är å andra sidan en del i hemläxan: Gör det som är det rätta utifrån där du är just nu. För det är där du är. Tids nog är du någon annanstans.