I solskenet på vedbacken igår kom insikten om vilken oerhört rätt plats jag känner mig på i så många delar av mitt liv. Jag lever tillsammans med en man som ger mig precis den lagoma mix av kärlek, tillhörighet och frihet som jag behöver för att känna mig trygg och samtidigt få växa. Jag har fyra barn i olika åldrar med olika egenskaper och som alla ger mig så mycket - kärlek, skratt och klokskaper - var och en utifrån sina specifika förutsättningar. Jag bor på en plats som bara känns mer och mer rätt för varje år som går. Tänk att mina barn kan få se en ko på vägen strax efter frukost och en trana på åkern under lunchen på altanen. Vilken oerhörd tur att vi bestämde oss för att korta ner äldsta dotterns åttaårskalas för att åka på husvisning den där tisdagskvällen för snart tretton år sedan... Och i vänkretsen är jag också helt rätt; jag umgås med människor som bjuder på goda samtal och fyller på mina energidepåer. Åh vad jag längtar efter att känna den här "pårättplats"-känslan på jobbfronten också!
2 kommentarer:
Vad mysigt, jag kan skriva under på allt i det här inlägget förrutom kon, vi ser inga kor. Annars är det samma lika... Jättekram
Jag drömmer om att bo på landet, men maken min är uppväxt på landet och vill inte. Så det kan bli. Däremot har vi kompromissat så vi har en stuga nära Åsnen och jag älskar att vara nära naturen. Det är absolut det bästa som finns och så vacker som naturen är nu, det finns inte ord för det. Ibland känns livet så rätt och det är nog som du skriver att passa på att njuta av det när så sker. Önskar dig en fin dag såväl privat som på jobbet.
Skicka en kommentar