I samma tidning kommenterar gästkrönikören Katrine Kielos ett reportage i Svenska dagbladet där Nannyakuten lär blivande barnflickor att klä sig övre medelklass, med pärlörhängen – eftersom de symboliserar moderlighet. Jag går in och läser hur SvD konstaterar att andra barnvaktsförmedlingar lär sina inhyrda hjärt- och lungräddning medan Nannyakuten lär dem gå med rätt hållning. Sedan ber jag en bön om att jag skulle känna igen och direkt avfärda en barnvakt som försöker vara någon annan – för vad händer när vi vuxna, som fäster vikt vid hållning och örhängen, när vi har gått iväg på vår fest?
Alltihop i klump får mig att fundera på min egen syn på äkthet och yta. Inte för att de båda behöver motsäga varandra egentligen, de måste bara hänga ihop på något sätt. Som någon sa på en ledarskapsutbildning: bojen som flyter på vattenytan måste vara förankrad i botten med tillräckligt kort rep – annars gör den ingen nytta som signal utan flyter bara hit och dit. Det här måste jag fundera mer på.
2 kommentarer:
Det var en bra liknelse. Jag tror också att det är viktigt att yta och ens inre samspelar. Vilka blir andras signalerna till omgivningen?Tyvärr kommunicerar vi i vårt samhälle alldeles för mycket med yta. Det tar tid att lära känna människor på djupet. Dömer vi någon för snabbt kan vi gå miste om så mycket. Samtidigt kan det ju vara en tillgång att känna till de så kallade koderna som gäller inom den sfär man rör sig, om det nu är viktigt förstås. I vart fall är man i alla fall medveten om när man bryter mot dem. Ditt inlägg är tänkvärt och rymmer många bottnar.Stort grattis till er båda att boken kommit ut. Er sida har också blivit väldigt fin, liksom fotot i headern. Lycka till med era framtida projekt.
Ber om ursäkt för stavfel. Rätta gärna. Min fråga är ; Vilka blir annars signalerna, alltså inte andras.
Skicka en kommentar