Små avsteg

Det friskar upp med människor som bryter mot de små oskrivna reglerna som vi tror att alla andra också spelar efter. Två nyliga exempel:

• Tittar in hos en flyktig bekant för att låna en pryl. Vi pustar gemensamt över matlagning och andra hushållsbestyr. Apropå det förstnämnda säger hon utan skuggan av förlägenhet: Ja, det blir då inget handlat här förrän lönen kommer om några dagar. Till dess äter vi vad vi har hemma.


• I ett annat sammanhang berättar mitt lunchsällskap sitt livs historia i kortversion. Det framgår hur jobberbjudanden och lägenhetskontrakt har landat lägligt framför hennes fötter varje gång hon inte vetat var hon ska sätta dem härnäst. Hon beskriver själv sitt liv som en lift med räkmackan. Och: inte en enda gång sneglar hon över axeln för att se om himlen nu kommer att falla ner över hennes huvud.

Såna små händelser kan vara värda att fundera över. Varför noterar jag dem? Vad väcker de hos mig?

Jag - som inte känns vid Jante när vi möts på gatan - är ändå snabb att fiska upp ett par lagoma uppväxttrauman ur bakfickan när det känns som att allt går för bra. Pengar, som i det första exemplet, är betydligt mindre laddat, men kanske inte något jag tar upp med den jag inte känner väl. Och jag kan inte låta bli att undra: hade min bekanting gjort det om hon inte vetat att jag kunde ana att den där lönechecken är fullt tillräcklig när den väl kommer. Sånt kan jag fundera på.