I en artikel ur en gammal PS! som jag hittar på röntgenavdelningen där jag sitter med min ledsna hälsena, läser jag en riktigt bra artikel om vår ytterst mänskliga men inte särskilt konstruktiva tendens att gnälla över smått och stort, oftast i mycket större utsträckning än vi själva är medvetna om och till skada för inte bara omgivningens öron utan även våra egna liv. Visst är det skönt (och nödvändigt!) att spy ur sig sitt elände emellanåt, men det är lätt att komma in i negg-gnäggiga onda spiraler. I stället för att inse att i ganska många fall kan vi faktiskt påverka vår situation genom att exempelvis säga nej, stå upp för oss själva och hitta positiva motvikter till det som får oss att gnälla.
Inte bara en utan flera gånger har jag upplevt hur mina allra mest hårdnackade stressgruppsdeltagare - de som sagt att de absolut inte kan förändra någonting i sin arbetssituation, allt är organisationens fel - plötsligt insett att det kan de visst det. En hel del kan man göra, faktiskt. Själv har jag gjort just det; jag har gått från sönderstressad till downshiftad, strategisk, livsbejakande, återhämtande och tillfreds. Nu fångar jag varje dag innan någon annan fångar den åt mig och det tänker jag fortsätta med. Häromdagen gav jag och min man varandra ett löfte som känns snudd på lika viktigt som bröllopslöftena: att aldrig nånsin mer jobba heltid samtidigt!
5 kommentarer:
Aj aj aj då, jag som varit gnällig idag (fast jag tycker förstås helt objektivt att jag har fog för det ;-)) och inte har jag varit sugen på att ta ansvar för min dag heller.. Nåja, bättre lycka på fredag. Ledig imorgon och det tror jag att jag behöver... Kram
Hur gör man det i privatlivet, inte bara på jobbet-gaia
Jadu, jag har inget universalrecept, har ju mest sysslat med jobbstress i det här sammanhanget. Men jag tror nog egentligen inte att det är så stor skillnad. Det handlar väl om att försöka göra klart för sig hur man vill leva sitt liv - oavsett om det gäller på jobbet eller hemma. Min poäng är att ingen annan kan göra det åt en, även om det är lätt att göra sig själv till offer och tycka att allt som inte känns bra är andras fel och att man inte kan påverka... Jag hamnar där själv också ibland, så jag är inte felfri på nåt sätt, men jag jobbar på att ta tag i livet och prioritera det som är viktigt för mig. Hellre blogga än skura golvet, om du är med på vad jag menar. :)
En vännina till mig tipsade om er blogg och vad härligt det är att läsa tankarna.Jag blir glad och jag kommer att återkomma som läsare.
Ha det så gott och fortsätt se möjligheterna. Livet är det värdefullaste vi har.
Välkommen hit Elisabeth och tack för dina fina ord! Roligt att du trivs här. Ska försöka titta in på din blogg också - den ser spännande ut! Vet du att du har haft min äldsta dotter i skolan - och ett barn i samma simgrupp som en annan av mina töser? Världen är liten! :)
Skicka en kommentar