Back to work

Så har en epok gått i graven. Fyra föräldraledigheter, varav den sista betydligt längre än de tidigare. Med tanke på de jobbtvivel som envisats med att sticka upp nosen med jämna mellanrum de senaste åren var jag inställd på åtminstone en nypa ångest inför mitt återinträde på yrkesdansbanan häromdagen. Och så infann sig ingen sådan överhuvudtaget. Det kändes bara alldeles förunderligt roligt och bra att kliva in på kontoret, leta reda på hålslagsapparaten som min vikarie uppenbarligen aldrig använt eftersom det tog en bra stund att hitta den (har alla utom jag slutat sätta in riktiga papper i riktiga pärmar?), och att prata ikapp mig med kollegorna över lunchen. Hur i all världen gick detta till?

1. Jag har äntligen gjort allvar av det där som jag har läst om, tänkt på och velat, men inte kommit till skott med: downshifting! Tackade först nej till heltid när jag äntligen blev fast anställd efter tolv år, till förmån för 75% (och tänkte med is i magen att jobb har det då aldrig varit brist på där jag håller till, så skulle det bli för knapert så får jag väl komma krypande och be om en kurs till...). Det här året har jag dessutom 15% tjänstledigt, så det blir inalles 60% på jobbet: bara 24 timmar i veckan! Det innebär att jag både kan hinna träffa min familj en rejäl stund varje dag och ägna en heldag i veckan åt bokskriveriet.

2. Jag unnade mig en riktigt lugn start eftersom jag vet att det kommer en rejäl topp i april månad, då jag garanterat kommer att jobba minst heltid med fyrtio studenter som skriver uppsatser på löpande band och som jag väntas ge ursnabb feedback på - samtidigt som allt annat rullar på som vanligt. Jag är så lyckligt lottad att jag har ett arbete där jag själv till stora delar kan styra min tid och avverka många timmar ena veckan och färre den andra. Med så få procent blir det förstås ännu lättare att ta herraväldet över tiden.

3. Våren innehåller gott om det som Bodil Jönsson kallar förändringsskyddade zoner, arbetsuppgifter som inte kräver en massa nytankande och utveckling, utan där jag kan få vila i igenkänning och trygghet, och ägna mig åt sådant som jag vet att jag redan gör tillräckligt bra.

4. De senaste årens strategiska satsningar på att dels lägga ut krokar lite här och var, dels satsa med fullt fokus på att göra ett riktigt bra jobb inom områden som jag tycker är särskilt spännande och intressanta (inget "good enough" här inte), bär frukt gång på gång. Under våren ska jag efter ett par års bortavaro kliva tillbaks in i ett projekt jag verkligen älskat att syssla med. Mindre stress, mer glädje och mening och framförallt: här kan jag låta tiden styra vad jag hinner göra i stället för tvärtom (som det lätt blir när jag exempelvis har mycket undervisning och många som är beroende av min arbetsinsats).

5. Härliga, roliga, smarta kollegor gör stunderna då jag inte sitter vid datorn på kontoret till sociala energikickar. Och när jag sedan kommer hem möts jag av en överlycklig baby som haft det hur bra som helst med pappa och syskonen utan mig, men som ändå tycker att jag är bäst i hela världen. Eftersom min man är föräldraledig hela året behöver jag heller aldrig stressa för att hinna hämta barn på dagis och skola.

Och så var det ju det där med alla roliga, spännande kreativa projekt vid sidan av jobbet: bloggandet, bokcirkeln, pysslet med det nystartade företaget, träningen. Allt det där som ger mer energi än det förbrukar och som gör att jag känner mig oerhört rik vid sidan av ett (ofta) stimulerande (om än stundtals frustrerande) jobb och en stor kaosartad men härlig familj. 2011 kan helt enkelt inte bli annat än bästa året nånsin!