Respekt och människovärde

Två händelser den här veckan gör himlen över den i övrigt mysiga fredagskvällen lite mörkare än vanligt och ger mig - med en av Saras som vanligt lysande metaforer - blåsor under fotsulorna. Den första är det som hela Sverige förfasar sig över just nu. Hur kunde en hel ort vända ett våldtäktsoffer ryggen, smutskasta henne och i stället stötta förövaren?

Den andra händelsen inträffade hos min mamma i förmiddags. Mamma, som ofta blir väldigt trött av ålder, demens och alla mediciner hon äter, hade glömt bort att det var dags för fredagshandling med hemtjänsten, gått och lagt sig och somnat, vilket ledde till att personalen fick ringa på många gånger innan hon öppnade. Jag förstår mycket väl den frustration man kan uppleva i en sådan situation, med många inbokade hembesök och en allmänt stressfylld arbetssituation. Men ger det rätten att skälla ut min mamma, som om hon gjorde så här på pin kiv, av elakhet?

Var finns värmen, respekten, kärleken till medmänniskorna hos de människor som beter sig såhär mot andra? Jag är mållös...