Åter i bloggosfären - då, nu och sedan

Jag konstaterar att jag - förutom ett kort gemensamt inlägg med Sara strax före jul - just avslutat mitt hittills absolut längsta bloggcelibat, vilket inte varit föranlett av att jag svävat in i amningsdimmor (ännu). I stället har det handlat om en kombination av diverse datorhaverier på hemmaplan, en massa arbete med att avsluta tre olika distanskurser som jag har undervisat på under hösten och - believe it or not - även lite bristande skrivinspiration. Tack Sara för att du har hållit glöden igång medan jag varit ute i kylan!

Igår kväll avslutade jag det sista av det som behövde bli klart på jobbet innan det är dags att ta ledigt på allvar för att vila mig i form inför förlossningen, som är beräknad om knappt en vecka. Och direkt kände jag hur det började klia så smått i Livstidsfingrarna... En gammal uträknad dator har dessutom fått nytt liv och erbjuder därmed lite mer frekvent tillgång till cyberrymden.

Som den mindfulness-entusiast jag har blivit vill jag ju gärna leva så mycket som möjligt här och nu, vilket jag nog också gör i betydligt högre utsträckning än tidigare, men det här inlägget tänkte jag framförallt ägna åt några bakåt- och framåttankar. För lite mer än ett år sedan bloggade jag om att jag väljer bort nyårslöften till förmån för en "efter-julen-önskelista", eller något som liknar skolans "strävansmål". Det handlar helt enkelt om att jag inte vill lova en massa saker som jag sedan bara kommer att må dåligt för att jag inte lyckats hålla. Så hur såg min lista ut där i slutet av 2008? Jo, jag ville sträva efter att:

• ägna mer tid åt familjen och vänner som ger mig energi och glädje
• ägna mer tid åt vila, avslappning och medveten närvaro
• ägna mindre tid åt jobb på kvällar och helger
• jobba vidare med att bygga upp min självkänsla
• handla mindre (och mer hållbart)
• läsa mer
• vara mer utomhus
• våga satsa mer på mindre säkra kort

Så när jag nu gör bokslut över 2009, har min strävan gett några resultat? Ja, jag känner mig faktiskt oerhört nöjd över att ha kommit en bra bit på väg på flertalet punkter. Jag har definitivt varit mer med familjen genom att mycket oftare än tidigare hämta barnen på dagis och fritids och njuta av vardagsmys. Samma sak gäller vännerna; många av dem träffar jag betydligt mer bl.a. på grund av Facebook, som många icke-anhängare tror ersätter vanligt umgänge. Många luncher, fikadejter och annat trevligt har det blivit just tack vare FB.

Jag har på allvar vant mig vid att ersätta kvälls- och helgjobb (vilket numera endast görs i undantagsfall vid akuta situationer) med aktiviteter av typen avslappning, meditation, sköna skumbad, bloggande och läsning. Tack alla tjejer i vår underbara litterära salong som inte bara inspirerat mig att läsa en massa bokcirkelböcker som jag säkert aldrig själv skulle ha hittat fram till, utan också gör att jag läser mer i allmänhet! Energin jag får av detta (och av fysisk träning) gör mig i stället mycket mer effektiv när jag är på jobbet.

Som jag bloggat om tidigare har 2009 också blivit ett år då jag på allvar börjat inse vidden av jordens klimathot, vilket fått mig att förändra åtminstone delar av mitt beteende, som att handla mindre och mer hållbart (framförallt betydligt mer ekologisk mat än tidigare).

Och resten då? Ja, självkänslan har det väl inte blivit så mycket bättre med. Ibland är jag på topp, för att nästa stund dala ner till botten, och här har jag definitivt ett område att jobba vidare med. Varit mer utomhus har jag inte heller, men tänker mig att det naturligt kommer att bli ändring på det under det närmaste året, då jag kommer att ha en vagn att dra runt på i skog och mark.

Den sista punkten i min lista är nog dock den jag väljer att sätta högst på min önskelista för 2010, året som jag redan i somras utsåg till det då jag på allvar skulle tänka igenom vad jag vill göra av mitt yrkesliv. Sara och jag har redan börjat plura lite mer målinriktat på hur vi skulle kunna gå vidare på de teman som vi spinner trådar kring här på bloggen. Jag hoppas också innerligt att min timeout från universitetet ska ge mig den sinnesro jag behöver för att komma fram till på vilket sätt jag ska kunna förena det jag verkligen trivs med i mitt nuvarande jobb med det här andra och nya. Återstår att se hur bokslutet för 2010 ser ut.

Vid sidan av de mer abstrakta och än så länge till viss del odefinierade önskningarna har jag också en väldigt konkret sådan: att under de närmaste dagarna kunna vila och hämta kraft inför den stundande förlossningen, och att den ska bli så lik den senaste som möjligt. Och så önskar jag förstås att vår nya lilla medborgare ska få komma till världen frisk och stark och från första stund känna sig oändligt välkommen i vår familj!