Delad glädje = energi

Flera helt skilda händelser idag som alla ledde mina funderarbanor i samma riktning. Först ett underbart mejl från en gammal vän som haft det motigt i sitt liv, kämpat tappert och tagit sig upp till ytan, gång på gång. Idag fick jag veta att hon väntar ett hett efterlängtat barn. Glädjen åt att hon äntligen äntligen får vara med om detta fantastiska gav mig bra vibrationer och ett leende som suttit kvar i både mungipor och hjärta hela dagen.

Inte blev jag mindre glad av att få ett par helt oplanerade timmar med älskade äldstadottern i simhallen. Att få höra henne berätta om hur hon - som också kämpat uppför den ena uppförsbacken brantare än den andra - idag cyklar nerför backarna i medvind minst lika ofta som det bär uppåt. Vilken lättnad för en mamma som under flera år ägnat större delen av sin vakna tid åt oro för guldklimpen, och vilken ynnest att få ta del av hennes personliga utveckling.

Så mycket positiv energi som kommer ur förmågan att glädjas åt andras glädje, lycka och framgång. Och så ledsamt det då är att stöta på motsatsen, vilket jag också gjort idag. En annan god vän berättar om missunsamhet bland kollegor då hon åkte på några dagars semester, trots att ledigheten sedan länge var planerad och sanktionerad av chefen. Man kan förstås bli upprörd och irriterad över de sura små människorna, men mest av allt tycker jag synd om dem. Att de missar sådana uppenbara tillfällen att fylla på sina egna glädjekonton.

Att ordna det för sig

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med mig själv som ressällskap, eftersom jag ofta ordnar det så bra för mig. Även om jag har svårt att ta det till mig är jag faktiskt riktigt bra på att packa, bara jag får göra det i mitt eget meditativa tempo utan synpunkter från omgivningen på den till synes kaotiska ordningen jag hämtar fram saker i. Det är egentligen helt logiskt: I varje givet ögonblick hämtar jag den av prylarna jag har i huvudet där risken och/eller konsekvensen av att glömma den är störst.

När det gäller att ordna det för sig känner jag mig ibland som systrarna Tilda och Elida i boken Potensgivarna när de åker till stan och vet precis vad som ska ligga i handväskan för att resan ska bli trygg och trivsam. De gånger jag kommer ihåg plockar jag med mig de danska kronor och euro som redan finns hemma. Har man en gång sett tyska nattågs bistro minuscule inser man poängen med att packa ner en riktigt go macka och en drickyoghurt till morgonen i ett madrasserat kuvert (=minikylväska) tillsammans med en kylklamp.

Jag är den enda jag känner som väljer tåg istället för flyg både till Münster och Haag; för att jag trivs med det, och för att jag på något konstigt sätt får ihop tre fulla dagars arbete+studier på tre dyngs bortavaro, plus en hel del glimtar av annat. Jag skulle kunna skriva en uppsats med alla små knep för nattågsåkare, åtminstone för dem som väljer det mindre glamorösa liggvagnsalternativet. Nöjer mig dock med mitt bästa råd: välj överslafen. Lite varmt, och knöligt att komma ner, men å andra sidan ett eget litet kungadöme med god tillgång till sitt bagage utan andras fötter däri.

Havet fick jag exempelvis en glimt av, eftersom jag hade sinnesnärvaro att fråga efter havsutsikt när jag checkade in. Till fönstret släpade jag sedan den blytunga bäddsoffan så jag kunde se hav och hela solnedgången under de fyra timmar jag satt där och förberedde nästa dags uppdrag.

Jag gjorde till och med det som enligt tester är svenskens värsta mardröm när det gäller social interaktion med främlingar: att klaga på maten! Den lilla godbit jag ville ha till kaffet efter lunchen visade sig vara en trehektos kakbit. Trots att jag hade smakat lite på yttersta tippen innan jag bestämde mig tog servitrisen ut den igen utan knot när jag vänligt påtalat vad jag frågat efter och lugnt lämnat över beslutet till henne. Bra, Sara!

(En fotnot: I kursboken läser jag just nu om Skinner, mannen med de behaviouristiska råttexperimenten där råttor belönades och bestraffades för att lära sig dra i rätt spakar. Trots vad eftervärlden sedan fäst sig vid betonade Skinner faktiskt att belöning var mycket mer effektiv än bestraffning, eftersom det senare i bästa fall tar bort det oönskade beteendet medan det förra ökar sannolikheten för det önskade. Jag borde kanske skaffa mig en sån där liten ”klickmanick” som folk har för att uppfostra sina hundar, och använda den på mig själv. Vänligt men bestämt klaga på kaka = många klick!)

Att ordna det för mig själv när jag reser är att visa mig själv uppskattning, att använda det faktum att jag känner mig själv väl, att vara generös mot mig själv så som jag vill vara mot andra jag tycker om, och folk jag inte känner alls när jag är på det humöret.

En sak att tänka på bara: Jag vill inte att allt det där ordnandet, och kunskapen om hur jag helst vill ha det, att det stelnar från en extra bonus till något som måste uppfyllas för att exempelvis en resa ska bli en positiv upplevelse. Som vid systrarna Elida och Tildas resor till stan, innan grannen Klemens dök upp och skakade om deras tillvaro. På det området kan man säga att jag har en del bestämda och begränsande tendenser att brås på.

Kom ihåg det Sara: Man kan besöka en ny stad med behållning utan tid/skor/karta för att gå på smågatorna istället för att åka anvisade bussar och spårvagnar. Man kan flyga och man kan en himla massa andra saker som jag kanske inte skulle välja i första hand, men som kan tillföra något nytt och oväntat. Tack så mycket för den här turen och minns denna hemläxa!

Snällhet lönar sig

I väntan på att nästa bokcirkelbok skulle komma på posten passade jag på att läsa Stefan Einhorns Konsten att vara snäll, och blev därav inspirerad till att kort återvända till ett par ämnen från början av min bloggkarriär: vänlighet och generositet. Einhorn är cancerläkaren och forskaren som börjat intressera sig även för människors insida och framförallt hur vi beter oss mot varandra, som medmänniskor. I sin bok argumenterar han med hjälp av referenser till forskningsstudier för snällhet som ett framgångskoncept - om vi är snälla och generösa mot andra, bl.a. genom att fokusera på samarbete i stället för konkurrens, får vi ofta detsamma tillbaka och som ringar på vattnet sprider sig snällheten på motsatsens bekostnad.

Einhorn noterar också att strävan efter att vara en snällare människa är ett livslångt projekt. Han ser alltså på det på samma sätt som jag ser på mitt uppdrag med att lära mig hantera min gränslösa arbetssituation och allt annat som har med personlig utveckling att göra. "Det finns inga perfekta människor och vi ska akta oss för dem som tror att de saknar fel och brister. Den dag vi tror att vi är våra ideal är det dags att börja om från början" (Einhorn, s. 18).

Ett givande liv

Såhär i julklappstider tycker jag att det kan vara på sin plats med en reflektion kring fenomenet givande. Tänk att vi under några hektiska veckor i december får givmildhetsfnatt och köper gåvor för miljarder. I min familj är vi barnsligt förtjusta i att köpa och slå in julklappar, vilket går emot vår strävan att försöka leva någorlunda miljövänligt och inte konsumera alltför mycket av sådant som inte ligger långt ner i behovstrappan. Den här julen tänkte jag i alla fall försöka byta ut några julklappar mot upplevelser (se vidare nedan).

I en artikel i tidningen Psychologies (december 2008) läser jag om flera intressanta forskningsstudier som behandlar just givande och vänlighet (som jag skrivit om tidigare) och vilka positiva effekter det kan ha, inte minst för den som ger. Stephen Post, doktor i bioetik säger t.ex. att ”One of the best ways to overcome stress is to do something to help someone else”. Dr Elizabeth Dunn berättar också om en studie där hon fann att personer som gav bort presenter upplevde sig lyckligare än de som köpte saker till sig själva, detta oavsett gåvans ekonomiska värde.

Men om vi nu vill ge utan att konsumera? Ja, varför inte ge av vår tid? Tänkte avsluta med några alternativa julklappstips från Jörgen Larsson på Tidsverkstaden):

* Ett klippkort där du själv ger massage till mottagaren
* Fika, restaurang-, bio- eller teaterbesök tillsammans med dig
* Tre färdiglagade middagar som du levererar hem till mottagarens dörr
* Ommålning av ett rum, fönsterputsning eller garagerensning hemma hos mottagaren
* Barnpassning
* Julgodis som du har gjort själv
* Dina egna favoritrecept inskrivna i en fin liten bok

Ett annat tips är en suverän present som jag fick av Sara till min födelsedag för ett tag sedan: ett antal riktigt bra poddradioprogram från årets omgång av Sommar i P1, den amerikanska radiostationen This American Life och Saras eget Studio Storkeboda. Vilka härliga timmar jag har haft i bilen när jag lyssnat!