På fredagskvällarna får jag ännu en av dessa vänlighetskickar - direkt i TV-rutan. Mina barn gillar programmet Rampljuset, där artister av vitt skilda slag (magdansöser, folkdansare, akrobater, hinkjonglörer, fakirer som trär nålar genom huden - you name it) får uppträda så länge publiken (barn från Malmötrakten) är nöjda med uppträdandet och vill se mer. När de tröttnar trycker de på en knapp och när mer än hälften har tryckt slocknar ljuset och framträdandet avslutas. Den/de artist(er) som fått stanna längst i rampljuset vinner. Låter det inte särskilt vänligt? Nej, men kicken kommer då juryn (tre barn i 12-13-årsåldern) får säga sitt. Dessa fantastiska ungar! Särskilt killen i mitten har ALLTID något vänligt att säga om artisterna som har uppträtt. Ofta är han lyrisk. Och även i de fall han inte själv blev så road har han en sanslös förmåga att lyfta fram det positiva i det han sett. Det låter aldrig smörigt eller tillgjort utan rakt ifrån den här vänlige lille killens hjärta. Om han var till salu för adoption skulle jag slå till direkt!!!
Tror jag ska försöka investera lite mer i mitt eget vänlighetskonto. Det behövs ju faktiskt ett väldigt litet startkapital och räntan är betydligt högre än på Swedbank...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar