Livstids julkalender: Livstid citerar

Nog för att vi gillar att plura och formulera oss själva, men vi tycker också om att sprida inspirerande tankar som andra har klurat ut. På Livstids Facebooksida lånar vi friskt från andra klokingar. Här ett axplock ur årets skörd!

"There are two gifts we should give to our children; one is roots and the other is wings." /Raw for Beauty

"Vi är varelser, inte görelser." Ett av alla visdomsord från deltagarna på Livstids workshop om att vara duktig, kapabel och ibland ingetdera.

"I think it's very healthy to spend time alone. You need to know how to be alone and not defined by another person." /Oscar Wilde

"Det finns bara en slags framgång - att kunna leva sitt liv på sitt eget sätt" /C. Marley

"No one is born hating another person because of the colour of his skin, or his background or his religion. People must learn to hate, and if they can learn to hate, they can be taught to love, for love comes more naturally to the human heart than its opposite." /Nelson Mandela

"Vad det surrar i huset av allt jag tycker om just nu. Håller mig stilla en stund och bara andas med öronen..." /Angela

"The secret of genius is to carry the spirit of the child into old age, which means never losing your enthusiasm." /Aldous Huxley

"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat." /Nalle Puh

"The real voyage of discovery consists not in seeking new landscapes, but in having new eyes." /Marcel Proust

"Det är som en bok, hela mitt liv. Vad kul det är att leva! Varje dag är som en sida. Undrar vad som ska hända nästa dag?" /Ingrid, 8 år

"Meditation - because some questions cannot be answered by Google!" /Raw for Beauty

"Om Plan A inte funkar, kom ihåg att alfabetet har 27 bokstäver till..." /Spis och Deli, Halmstad

"Sometimes me think 'What is friend?' And then me say 'Friend is someone to share last cookie with." /Cookie Monster

"Var den evigt uppmärksamma beskyddaren av ditt inre rum!" /Eckhardt Tolle

PS. Hjärtligt välkommen till Livstid på Facebook om du inte redan finns där!

Om lyckan i en bokcirkel

Jag är månadens gästbloggare på Punctum Saliens.

Nya deltagare på min inre scen

När jag bara levt hälften så länge som jag har nu tänkte jag att jaha, nu är jag väl vuxen då, och har lärt känna de människor jag ska lära känna i mitt liv. Nu får jag vara nöjd, nu blir det nog inte fler. Och vännerna var inte många på den tiden. Men tänk så fel jag hade, och vilken ynnest det är att få vidga cirkeln av vänner och bekanta i vuxen ålder, ett av temana i senaste numret av PS! Leva. Så bra det kan bli när man lär känna varandra lite senare i livet, har hittat lite mer av sig själv och direkt kan läsa av vem som ger energi och vem som dränerar den.

Tänk bara de senaste fem-tio åren, så många underbara människor (kvinnor nästan allihop, hm...) som klivit in på min innersta scen: kollegorna, tjejerna i Bratz-klubben (Livstids lilla nätverk med fyra nyblivna företagsmammor), åtskilliga av bokcirkeldamerna som jag bara kände mycket ytligt innan jag startade Målajords Litterära Salong, för att nämna några. En av de senare saknar jag när hon nu hemmafruar och befolkar världen långt långt bort på andra sidan Atlanten. Men jag följer hennes liv och tankar genom halsbrytande stream-of-consciousness-bloggen Gaiafreecivilization, och jag längtar efter att få läsa romanen hon snickrar på under barnfria onsdagseftermiddagar.

Och så alla fina klokingar som jag egentligen inte känner personligen, men som jag ändå kan utbyta mer eller mindre djupa tankar med via Facebook och bloggar. Här är två favoritbloggar som ger mig massor av tankeföda:

Punctum Saliens - om inspiration, kreativitet, kultur, kunskapande, eftertanke...

Fantastiskt Kaos - om det stundtals urjobbiga men också underbara livet som drottning i stökriket med fyra små barn...

Och så de där människorna som man kanske bara träffar en enda gång i sitt liv, och som ändå bjuder på så mycket visdom att det räcker för ett helt långt liv. Som kvinnan jag mötte i lördags. Tack alla för att ni berikar och inspirerar mig!

Budord på Livstid

Nu har jag korrekturläst hela manuset till bloggboken Livstid - förundran, eftertanke, mitt i livet, 190 sidor funderingar skapade av två lagom kloka och kapabla kvinnor, med start en sen kväll i november 2008 och mål i juni 2010. Texten har följt mig i soffan, sängen och badet, på toaletten, tåget och bussen, och jag har - Jante, vik hädan! - njutit av (nästan) varenda minut, inte minst i jämförelse med den mindre behagliga upplevelsen att korrekturläsa mina 544 sidor grammatikbok sex gånger för några år sedan.

Att gå igenom alltihop i ett svep såhär är en häftig upplevelse och under tiden framträder min alldeles egen lilla budordslista ur våra inlägg. En Livstidology, liksom. Huller om buller kommer nu här några vandringsstavar som jag vill använda på min fortsatta pilgrimsvandring här på jorden (samtidigt som jag fortsätter drömma om en dito i Pyrenéerna):

• Att ägna mig så mycket jag kan åt förtida uttag på glädjekontot och njutning i backspegeln. Därutöver, att leva precis just här och nu, inte minst i mötet med andra människor. Att försök undvika att låta gamla surdegar och misslyckanden nafsa mig i hälarna, och om de envisas: se dem som nyttiga läxor att lära av. Förtida uttag på oroskontot undanbedes också vänligt men bestämt.
  
  
• Att frossa i precis varenda liten anledning till vardagsglädje och tacksamhet, även grådaskiga februarimåndagar då det mesta känns trist. Att njuta av fullmånen på hemväg från jobbet och att vända på steken och vara tacksam när jag plockar ur den ledsamma disken ur maskinen - för att jag har mat att äta på tallrikar som behöver diskas och, inte minst, att jag har lyxen att äga en diskmaskin.
  
  
• Att komma ihåg att alla har 24 timmar på dygnet, och att det är JAG som prioriterar vad jag vill använda dem till med hjälp av just MIN inre kompass för att skapa MITT livs historia. Att vägra ta på mig offerkoftan och låtsas som att jag inte kan påverka. Allt kan jag inte förändra (och då måste jag acceptera det utan att fastna i gnäll- och bitterhetsträsket), men med tillräckligt mycket utrymme för sinnesro kan jag lära mig att identifiera de områden där jag faktiskt har ett val.
  
  
• Att sätta på radarn och låta den fånga in människor och sammanhang som ger mig energi, inspiration och glädje. Att sätta upp myggnätet för fönstret till mitt hjärta och sila bort energitjuvarna, och se upp för dem jag skapar själv av stress och trötthet. Att låta dem spricka som troll i solljus! Att också se upp så att jag inte får för mycket energi, så att jag när jag är på topp drar igång projekt som jag inte ror i land: balans i energidepåerna!
  
  
• Att leva så hållbart jag bara kan: sortera mera, återvinna, tänka efter innan jag handlar och handla mindre/mer begagnat/mer ekologiskt och rättvisemärkt, välja tåget om jag kan, släcka lampor och dra ur kontakter. Att också ägna mig åt mental miljövård: goda vänner, kulturupplevelser och reflektion.
  
  
• Att trolla med tråket - hitta just mitt sätt att göra alla vardagssysslorna lite roligare: göra dem långsamt och meditativt, göra dem till bra musik eller radio, göra dem till ett träningspass om de har en mer fysisk karaktär, göra dem och acceptera men belöna mig med att göra något riktigt kul när jag är klar - eller busa till det och gör tvärtom: det roliga först! Att slå på blåljusen när jag än tänker att "Egentligen borde jag..." - i stället göra det direkt om det verkligen är viktigt eller stänga av tanken!
  
  
• Att låta det enkla vara det goda!
  
  
• Att skapa så mycket struktur i min tillvaro att det passar just mig, men inte strukturera så mycket att jag missar längtansrymd och sköna tillfällen till spontanitet.
  
  
• Att le mot främlingar, sprida värme, kärlek och vänlighet omkring mig. Att ge komplimanger och beröm till träningsinstruktören, kassörskan eller servitrisen i stället för att bara tänka, men komma ihåg att (i synnerhet när det gäller mina barn) inte bara uppskatta någons prestationer utan låta honom eller henne känna sig värdefull bara precis för den hon eller han är. Att försöka hjälpa den som behöver mig, men inte så att jag missar att ta ansvar för mina egna behov.
  
  
• Att ta alla tillfällen till att skapa bubblor (parenteser) i livet, där jag ostört får vara kreativ, filosofera, observera eller bara vara jag en stund. Att också låta alla frustrerande väntestunder (i kassa- och telefonkön, på tågstationen och vid reklampausen på TV) ersättas av behagliga små mellanrum.
  
  
• Att vara good enough i alla sammanhang där det räcker så att jag faktiskt orkar prestera top-of-the-pops när det verkligen behövs.


• Att plocka vaxet ur öronen och verkligen lyssna på kloka vänner och radiopratare, likaledes läsa med närvaro och suga åt mig av all livsvisdom som finns precis runt hörnet.
  
  
• Att affirmera och visualisera att jag har det precis så som jag vill ha det, för det är jag värd! Att se det framför mig, känna efter hur det känns. I tanken är jag redan där!
  
  
• När livet är som värst, acceptera och möta min smärta i stället för att kämpa emot den eller dubbelstraffa mig själv genom att bli arg på mig själv för att jag mår dåligt, inse att ibland kan jag inte ens vara good enough, och lyssna (på riktigt!) på Bodil Jönsson, när hon säger åt mig att "Still dig, det går över!". När det bara är lite smårisigt, acceptera mina lågvattendagar, krama mig själv och försöka tänka att i morgon är en annan dag.

Jahapp, så är det dags att sluta blogga då eller? Här är väl all visdom jag någonsin kan hinna behöva under min livstid? Inte behöver jag tjöta vidare? Jomenvisst sörru, det är ju just precis det jag behöver, tjöta och älta och kanske undan för undan komma lite lite längre på den där stigen, ett steg fram och ett halvt tillbaka. Låt mig för guds skull inte inbilla mig att allt går som på räls bara för att jag försöker följa mina budord. Jag kommer att halka i diket med ojämna mellanrum och ibland tar jag mig upp med mina egna klätterrep, men ibland måste jag våga be om en bogserlina. Personlig utveckling är ett livslångt lärande.

Livstids julkalender: Tjugo år och redan livsvis

För några månader sedan fyllde min äldsta dotter tjugo. Hon är vuxen på riktigt nu, snart lika gammal som jag var när jag blev gravid med henne. Det ger mig nästan svindel. Hur vågade jag? Hur klarade jag det? Och hur kan hon vara en vuxen kvinna när hon fortfarande är min baby?

Samtidigt, så oändligt mycket visare än jag var i hennes ålder. Inte minst de senaste månaderna, sedan hon och pojkvännen gick åt varsitt håll i en T-korsning. Den ena livsinsikten efter den andra kommer till henne och jag blir lika häpen och glad varje gång hon vidarebefordrar till mig. Mycket är sådant som jag själv hittat fram till, men för mig tog det så många fler år och så många fler misstag. Finaste S, hur vis ska du inte ha hunnit bli när du är fyrtiotvå?

Gudar och gudinnor i mitt hus

Jag har en hel stab med tjänare i mitt hus, en lång rad människor som på olika sätt glädjer och inspirerar mig, eller får mig att tänka till. Här är några husgudar och -gudinnor som jag njutit och njuter av att läsa, se eller lyssna på:

• Stefan Edman - med sina fina små betraktelser över glädjen i det enkla i böckerna Förundran och Förnöjsamhet
• Jonas Gardell - med sin ständiga nyfikenhet på människor, tänkande och religion och för att han skrivit en av världshistoriens vackraste kärleksskildringar, Passionsspelet
• Elizabeth Gilbert - som inspirerar i sin bok Eat Pray Love och i sitt föredrag om kreativitet på TED.com
• Mark Levengood - med sin vackra, mjuka finlandssvenska (en dialekt som annars gör mig lätt illamående) och sina små finurliga funderingar, exempelvis i boken Sucka mitt hjärta
• Shakti Gawain - som lärde mig hur jag kan affirmera och visualisera mig till det som saknas i mitt liv i boken Kreativ visualisering
• Åsa Nilsonne och Anna Kåver - som inspirerat mig till att jobba med medveten närvaro och acceptans i böckerna Vem bestämmer i ditt liv och Att leva ett liv, inte vinna ett krig
• John Irving - som på ett unikt sätt blandar sorg och humor i några fantasiska böcker, exempelvis Garp och hans värld, Hotell New Hampshire och En bön för Owen Meany
• Lars Winnerbäck - som funnits i mitt musikliv under lång tid, flera år innan han blev hela svenska folkets Lasse, och som gör min vardag lite mer njutbar med sina melodislingor och sitt textsnickrande, i synnerhet i sina första skivor, och allra mest i den allra första, ganska okända 3486 ord från Lars Winnerbäck från 1995 som bara gavs ut på kassett ("Så enkelt, så enkelt att bara ett barn klarar av det...")
• Linda Olsson - som skriver om sorg, kärlek och vänskap på ett språk som rinner som en vårbäck och går rakt in i själen i Nu ska jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam
• Stefan Einhorn och Kaj Pollack - vars klokskap i böcker som Konsten att vara snäll och Att välja glädje gör mycket i livet så enkelt och självklart
• Bodil Jönsson - vars underfundiga klokskap och smartvackra ord (såsom ställtid och längtansrymd) har gett mig vandringsstavar att luta mig mot i uppförsbackarna, fint sammanfattat i boken Guld

Och sist men inte minst har jag lyckan att ha fem helt fantastiska husgudar/-gudinnor i min egen familj: min lugna, kloka man som alltid ser en lösning där jag ser ett problem, min kreativa nittonåring som skapar mästerverk i såväl skriven som tecknad och fotograferad form, min underbart kluriga åttaåring som utmanar min pedagogiska förmåga och mitt tålamod och lär mig så mycket om livet och mig själv, min femåring som gör mig tårögd med sin hjälpsamhet och ständigt förbluffar med sina verbala konstverk (senaste veckans skörd: Himmel och Guds ägg!, Ljuva hemlöshet! och Extrem vår!) och min tremånadersbaby som fyrar av leenden som tinar varenda liten istapp i mitt hjärta.

Tankehjälp

Visste du att 80-90 procent av alla tankar du tänker en dag är upprepningar av sådant du tänkt förut? Inför detta faktum känner jag omedelbart ett behov av att byta ut några av mina egna recyclade funderingar mot kloka dito som någon annan tänkt åt mig. Ett bra sätt att göra det är att gå in och lyssna på något av många fantastiskt intressanta och inspirerande 18-minutersföredrag på sajten TED (Ideas Worth Spreading). Kan exempelvis rekommendera att ta del av författaren Elizabeth Gilberts (hon som skrev vår första bokcirkelbok Eat, Pray, Love) tankar om kreativitet.

En annan inspiratör är Hans Rosling, den svenske läkaren, forskaren och föreläsaren som utsetts till en av världens 100 viktigast tänkare av den amerikanska tidskriften Foreign Policy. Flera av hans uppmärksammade föredrag om folkhälsa och global ekonomi finns att ta del av på TED. Idag kom Hans Rosling till Linnéuniversitetet där jag jobbar när jag inte är föräldraledig. Önskar att jag fått lyssna på honom - att döma av mina kollegors statusrader på Facebook var han lika bra live som på nätet!

Nyförvärvad livsvisdom

Vad härligt det är att läsa Saras sprudlande livsbejakande inlägg Formidabelt!, inte minst som jag själv har levt i ett nästan konstant tillstånd av "flow" den här hösten och så innerligt önskar människor i min närhet detsamma. Efter denna långa period av hög energinivå och många glädjekickar är det kanske inte mer än mänskligt att nu - när jag går in i de sista månaderna av min graviditet och höstmörkret tränger sig på - är lite tröttare och lite mer sårbar än tidigare. De senaste veckorna har också kännetecknats av mer frekvent återkommande och tyngre motgångar än höstens första halva.

Det handlar om min identitet som forskare och känslan av att det jag gör inte accepteras och värdesätts. Det handlar också om att i olika utbildningssammanhang få kritik för sådant som jag inte själv bär skulden för - men där jag ändå får stå till svars och agera måltavla.

Visst kan det kännas tungt emellanåt, men på två områden märker jag ändå att jag har tillägnat mig lite livsvisdom. För det första har jag blivit bättre på att inte skuldbelägga mig själv i alla sammanhang, utan att faktiskt kunna se igenom systemet och upptäcka att det är det som ofta hindrar mig från att prestera maximalt. Här kommer också "good enough" in som ett praktiskt tankeverktyg - att jag helt enkelt gör så gott jag kan utifrån givna förutsättningar och om det inte duger är det inte per automatik mitt fel. För det andra har jag utvecklat en större tolerans för mina "lågvattendagar" och lärt mig se dem som en naturlig del av livet snarare än som översta steget på källartrappan ner till helvetet, eller som Bodil Jönsson uttrycker det: "Stilla dig, det går över!".

Sedan har jag förstås stor nytta av att jag blivit en sådan hängiven samlare av orsaker till vardagsglädje. Som en god vän kommenterade en av mina ovanligt griniga statusrader på Facebook: "Ta det lugnt och njut av vad du finner i din omgivning!". Och visst finns glädjeämnena i överflöd där: i det sovande barnet i sängen bredvid mig och det andra i rummet intill, i lättnaden över att äldsta dottern äntligen har hittat en väg ut ur mörkret, i babykorgen i taket som nu hänger redo att ta emot ännu en liten familjemedlem, i alla andra nära och kära som finns där och stöttar upp mig i motvind och gläds med mig i medvind. Tack alla för att ni finns!

Läsa sig till visdom

"Var får du din själsliga näring?" frågar chefredaktören för tidningen Leva, Catharina Hansson" i sin krönika i nummer 10/09, och konstaterar att för henne känns det skrivna ordet lika livsviktigt som luft och mat. Just det här numret av tidskriften har en litteraturspecial på temat "Böckerna som lär dig leva". Vid sidan av intervjuer med några kända svenskar (t.ex. Åsa Nilsonnne, Bodil Jönsson och Henrik Fexeus) om deras syn på läsning bjuder man bland annat på en massa boktips av olika slag.

I mitt förra inlägg ställde jag frågan om man kan arbeta aktivt för ökad visdom. Många av svaren på livets många frågor söker jag i litteraturen. Sedan vi startade vår bokcirkel tror jag också att jag läser skönlitterära romaner mer medvetet, mer sökande - vilket inte på något sätt förtar själva njutningen, utan snarare förhöjer den. Att sedan mötas och diskutera det lästa ger nya intressanta perspektiv som jag själv inte hade uppmärksammat.

Jag tycker också om att läsa böcker som på olika sätt tar upp livets olika frågor i mer faktabetonad eller instruerande form. "Självhjälpsböcker" avfärdas ofta lite lättvindigt som ytliga och "quick fix"-betonade, och visst finns det en och annan som lovar lite för mycket guld och gröna skogar, bara man följer ett visst recept. Samtidigt tycker jag att de flesta av dem ger mig åtminstone någon ny tanke. Och som den buffé- eller smörgåsbordsälskare jag är plockar jag russinen i kakorna snarare än att sluka biffstekarna med hull och hår.

Mitt sängbord är ständigt belamrat av böcker, och hur mycket jag än läser minskar aldrig mina högar - här funkar inga köp- eller lånestopp. Men det gör mig aldrig stressad - bara lycklig över alla spännande läsupplevelser som väntar mig. För tillfället ligger där bland annat Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is, Robin Sharmas Munken som sålde sin Ferrari och Tinni Ernsjö Rappes och Jennie Sjögrens Diagnos: duktig. Ofta har jag flera på gång samtidigt.

Skulle det mot förmodan bli tomt bredvid sängen, finns det gott om sajter och bloggar för att hämta inspiration till nytt läsande:

• Bokcirklar.se
• Vi läser
• Boktipset
• Nittonde Stolen

Här, cirkelkompisar, ska vi väl kunna hitta mer "food for thought" framöver!

Om visdom

Visdom är för mig ett av det svenska språkets vackraste ord. Jag associerar det inte till sådant som faktakunskap, teoretisk kunskap, intelligens eller intellekt, utan tänker mig att begreppet i stället står för något som vem som helst kan tillskansa sig helt enkelt genom att leva och lära sig något av livet självt. Inte heller tror jag att man måste vara 100 år och ha tillbringat sina dagar i ett ashram i Indien ständigt mediterande för att bli vis.

Visdom är något jag strävar efter i takt med att år läggs till år, och jag tycker faktiskt att jag blir lite visare för varje dag som går, genom den ständiga dialog som mina tankar för kring sådant som val och prioriteringar, och i takt med att jag försöker lära mig av mina misstag i stället för att låta dem stjälpa mig. "Du är så klok - som vanligt! Jag är så glad att ha dig som vän :-) Du berikar mitt liv. Tack!" skrev en vän till mig på Facebook som kommentar till ett tidigare inlägg här på bloggen. Kommentaren gjorde mig glad och rörd, och samtidigt vet jag naturligtvis att jag har oändligt mycket kvar att lära. Eller som Sara uttrycker det i en kommentar till mitt inlägg om oförmåga till samtalsnärvaro häromdagen: "Det krävs några mil till längs vishetens väg innan jag kan ta sånt med upphöjt egoneutralt lugn och bara ägna mig åt att vara närvarande...".

Frågan är: kan man arbeta aktivt för ökad visdom? I senaste numret av tidningen Kattis & Company (7/09) läser jag om läkaren, professorn och författaren Stefan Einhorn, som tror att man kan det, och behandlar ämnet i sin senaste bok, Vägen till visdom. Einhorns tankar är knappast revolutionerande, men ändå intressanta. Han menar att det är bland våra medmänniskor vi hittar vägen till visdom, genom att lyssna på andra människor i vår vardag, vara nyfikna, be om råd och ifrågasätta våra egna övertygelser.

Ett av Einhorns tips är att hitta en mentor "som kan fungera som vän, rådgivare och lärare". Jag är lycklig nog att ha många människor omkring mig som lär mig om livet, men om jag skulle lyfta fram en enda som betyder särskilt mycket i det här avseendet så måste det vara just Sara. Jag är så glad för att du är min vän och bloggpartner, och för varje samtal - face to face och här på bloggen - kommer jag ett par millimeter längre på min egen personliga väg till visdom. Tack för att du finns i mitt liv!