Nya deltagare på min inre scen

När jag bara levt hälften så länge som jag har nu tänkte jag att jaha, nu är jag väl vuxen då, och har lärt känna de människor jag ska lära känna i mitt liv. Nu får jag vara nöjd, nu blir det nog inte fler. Och vännerna var inte många på den tiden. Men tänk så fel jag hade, och vilken ynnest det är att få vidga cirkeln av vänner och bekanta i vuxen ålder, ett av temana i senaste numret av PS! Leva. Så bra det kan bli när man lär känna varandra lite senare i livet, har hittat lite mer av sig själv och direkt kan läsa av vem som ger energi och vem som dränerar den.

Tänk bara de senaste fem-tio åren, så många underbara människor (kvinnor nästan allihop, hm...) som klivit in på min innersta scen: kollegorna, tjejerna i Bratz-klubben (Livstids lilla nätverk med fyra nyblivna företagsmammor), åtskilliga av bokcirkeldamerna som jag bara kände mycket ytligt innan jag startade Målajords Litterära Salong, för att nämna några. En av de senare saknar jag när hon nu hemmafruar och befolkar världen långt långt bort på andra sidan Atlanten. Men jag följer hennes liv och tankar genom halsbrytande stream-of-consciousness-bloggen Gaiafreecivilization, och jag längtar efter att få läsa romanen hon snickrar på under barnfria onsdagseftermiddagar.

Och så alla fina klokingar som jag egentligen inte känner personligen, men som jag ändå kan utbyta mer eller mindre djupa tankar med via Facebook och bloggar. Här är två favoritbloggar som ger mig massor av tankeföda:

Punctum Saliens - om inspiration, kreativitet, kultur, kunskapande, eftertanke...

Fantastiskt Kaos - om det stundtals urjobbiga men också underbara livet som drottning i stökriket med fyra små barn...

Och så de där människorna som man kanske bara träffar en enda gång i sitt liv, och som ändå bjuder på så mycket visdom att det räcker för ett helt långt liv. Som kvinnan jag mötte i lördags. Tack alla för att ni berikar och inspirerar mig!