"Dessutom - är livet verkligen ett pussel? Ett evigt bekymmer? Men i ett land där man utan att bli hånad kan gnälla över hur jobbigt det är att köpa och bära hem mat, kanske livspussel hör hemma. Jag tycker vi avskaffar det. Det har blivit en bas för en klagosång och en självömkan som är fullkomligt absurd i ett globalt perspektiv."
Jag kände mig rätt träffad när jag läste - vem har inte stått och gnällt över hur mycket det är just nu (och dessutom förkylningstider), staplat I-landsproblemen på varann i en imponerande hög av umbärliga bekymmer.
Men egentligen är det inte begreppet livspussel som är haken utan vår värdering av det. I vilka andra sammanhang har pussel en negativ betydelse? Ingemar Unge fastnar i samma fälla som vi andra och kastar ut ett bra begrepp med det ett grumligt badvatten.
Det där med livspusslet dåliga rykte går upp för mig när jag inser att det jag nu ska säga inte ett konstaterande utan en bekännelse: Jag tycker livspusslandet är kul. Ungefär som att lösa sudoku. "Om du lämnar mig här vid jobbet och jag tar med mig nötfärsen ur bakluckan så går jag in och hämtar ritblocket som barnen glömde i förmiddags och sen tar jag tjänstebilen hem eftersom jag åker tidigt i morgon bitti och så börjar jag med middan medan ni hämtar din cykel och lämnar tillbaka den där kassa silikonsprutan på K-Rauta så är maten nästan klar när ni kommer hem!"
Aah, sudokun gick ut. Dags för matchanalys: Den här gången var det nötfärsen som avgjorde - att den inte blev kvar i fel bil. Han fick nåt att fundera på, kollegan jag mötte i korridoren kl 18 med ett paket nötfärs och ett ritblock i famnen. Inga skador eller incidenter rapporterade. Okej, vad gäller för imorronbitti?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar