Inte blev jag mindre glad av att få ett par helt oplanerade timmar med älskade äldstadottern i simhallen. Att få höra henne berätta om hur hon - som också kämpat uppför den ena uppförsbacken brantare än den andra - idag cyklar nerför backarna i medvind minst lika ofta som det bär uppåt. Vilken lättnad för en mamma som under flera år ägnat större delen av sin vakna tid åt oro för guldklimpen, och vilken ynnest att få ta del av hennes personliga utveckling.
Så mycket positiv energi som kommer ur förmågan att glädjas åt andras glädje, lycka och framgång. Och så ledsamt det då är att stöta på motsatsen, vilket jag också gjort idag. En annan god vän berättar om missunsamhet bland kollegor då hon åkte på några dagars semester, trots att ledigheten sedan länge var planerad och sanktionerad av chefen. Man kan förstås bli upprörd och irriterad över de sura små människorna, men mest av allt tycker jag synd om dem. Att de missar sådana uppenbara tillfällen att fylla på sina egna glädjekonton.

1 kommentar:
Vad härligt! Kram
Skicka en kommentar