Lugna gatan vindlar vidare

Ett märkligt - eller kanske helt naturligt - sammanträffande. Tre dagar efter mitt inlägg om Lugna gatan dyker den upp igen, nu som rubrik i nyhetschefs Johan Perssons spalt i Smålandsposten. Texten är ett försvar för den nya, grundligt utskällda bussfilen mellan stadsdelen Teleborg och centrala Växjö.
Jag vågar inte lita fullt ut på Smålandspostens länkar, så här kommer Johans rader:

"Härom morgonen åkte jag Teleborgsvägen in mot centrum i rusningstrafik. En ovanligt behaglig upplevelse.

Rallyracet bort till Norrtullsrondellen för att vinna fyra sekunder var nedlagt. Eftersom det bara fanns en fil för bilarna gled vi fram i en jämn fin ström i sisådär 45 kilometer i timmen. Alla respekterade bussfilen. Igen gasade, knuffades och trängdes för att komma före, men vi kom fram ändå.

Någon dag tidigare hade jag kommit med bussen samma väg. Smidigt var det att vi som åkte kollektivt i en egen fil för ovanlighetens skull kunde glida förbi alla bilister som snällt fick vänta för rött. En belöning för att vi bidrog mindre till utsläpp, buller och trängsel."
(Smålandsposten 2013-06-20)

Det får mig att tänka tanken klart som jag började på vid Cykelfestivalen häromveckan: bland mycket annat så är våra livstempon nu också en säkerhetsrisk i trafiken. De får trafikanter att göra okloka saker, ta risker och lägga energi på att vara arga på varann.

Tack Johan för det parallelltänkandet. Toppar med en vägskylt som borde tas upp i Trafikverkets utbud. Tack Jonna på Skaparladan för den!