Under förra helgens Kvinnofestival kom många tankar och insikter fram i mötet med mig själv och andra kloka kvinnor. Den troligtvis viktigaste för mig handlar om det där som ligger och gnager i mig som en liten liten sten mot kläderna i tvättmaskinen: jag behöver förändra min arbetssituation. Medan andra kvinnor pratade om andra förändringar i livet kände jag att jag är där jag vill vara i så gott som alla andra sammanhang. Mycket har redan gjorts även på jobbfronten; jag har idag ett helt annat förhållningssätt till mitt arbete än tidigare. Ändå är det något som inte stämmer: "Här står livet i farstun så nära inpå, men det är nåt som gnager ändå. Det kallas tvivel, det där som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör", sjunger Winnerbäck och jag känner att han sjunger mig rakt in i hjärtat.I vintras gick jag hos en jobbcoach för att komma fram till om jag skulle stanna kvar i den akademiska världen, om jag skulle lämna den helt eller om jag skulle försöka kombinera jobbet där med något annat. Vi kom fram till att det tredje alternativet nog passade mig bäst i nuläget. Det finns mycket i mitt arbete som jag gillar: friheten, skrivandet, att kunna göra skillnad och få människor att växa. Samtidigt finns det så mycket som jag ogillar och som jag varit inne på förut: framförallt prestationspressen, konkurrensen och somliga kollegors snäva perspektiv.
I Mundekulla blev det tydligt för mig att jag vill verka i sammanhang som det jag mötte under festivalen, bland öppna, vänliga människor som både delar med sig och tar till sig utan hämningar och utan konkurrenstänkande. Många små frön har börjat gro, och jag har kommit fram till att min föräldraledighet nästa år ska få bli en tid för eftertanke kring vad det är jag egentligen vill göra. Känner att jag kan vila lugnt i den planen, jobba enligt min good-enough-princip i höst och se tiden an.
3 kommentarer:
Jag tror jag kan förstå vad du tvekar om, jag har själv varit där. För mig var akademin det ända jag kunde tänka mig under nästan 10 år, från det jag var 18 och gick ut gymnasiet. Jag jobbade där i 5 år, fick inte vara kvar och det var en vändpunkt i mitt liv. Jag har själv försökt att skriva om det på min blogg, i begynnelsen. För MIG var det det bästa som kunde hända, akademin blev ingen drömfabrik för mig, jag hatade det inte men jag älskade det inte heller. Det blev en gruva, ett industriarbete... Jag skulle kunna skriva hur mkt som helst om detta känns det som. För mig var det som att slippa ut när jag gick vidare. För jag tror att jag under lång tid velat ut, men inte kunnat, jag såg inga alternativ. Idag har jag mkt god användning av min utbildning och mina arbetslivserfarenheter i mitt drömjobb inom ett helt annat område. Jag har hittat hem och det kändes direkt. Jag älskar mitt jobb. Jag önskar dig all lycka till i dina beslut!
Hej Sara & Maria
Jag har djupdykt i er blogg idag och vill bara säga hur bra den är! Ni skriver med mycket insikt, känsla och klokhet!
Ha en skön sommar!
Tack för lyckönskningar och beröm! Blir glad i hjärtat av sådan peppning!
Skicka en kommentar