Hur ofta ser du någon du känner - eller någon du inte känner - i ögonen riktigt djupt och länge? Under Kvinnofestivalen i Mundekulla gjorde vi flera övningar där vi tränade på att hålla kvar någons blick en längre stund. Under en cirkeldans med en enkel sång som vi snabbt lärde oss, mötte vi kvinna efter kvinna, sjöng om hennes skönhet och tittade henne samtidigt djupt in i ögonen under sången.
Ovant och kanske lite genant kändes det i början - med alla dessa okända kvinnor - men efter en stund på ett helt annat sätt: varmt, innerligt, kärleksfullt. Det blev stunder av intensivt medveten närvaro, och det jag tar med mig från övningarna är känslan av att verkligen vara nära en annan människa, att finnas där helt och hållet för hennes skull. Det är så lätt att vara någon annanstans i tanken, att bara lyssna med ett halvt öra, att samtidigt pyssla med något annat. Särskilt viktigt känns det att försöka vara mer närvarande tillsammans med min familj och närmaste vänner, men även med mer flyktigt bekanta och helt okända personer jag möter tror jag att uppmärksamhet och närvaro kan bygga viktiga broar, och få medmänniskor att känna sig betydelsefulla. Alla behöver vi bli sedda och lyssnade till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar