Inte på humör

Det är ovanligt att jag som nu känner mig oinspirerad och småtrulig på jobbet i flera dar. Positivt är att jag inte hetsar upp mig över det. Jag låter mig hållas och betraktar mitt tillstånd utan att låta det sätta igång någon spiral av dåligt samvete och annat tjafs som inte gör nån mänska glad. Det blir en övning i medveten närvaro, även om jag mellan varven gör ett stilla försök att få mig på gott humör med något av mina små välbeprövade knep:
- luncha med vänner

- köpa godis efter lunchen

- hitta rutinmässiga arbetsuppgifter som inte kräver engagemang
- lyssna på radio medan jag jobbar, vilket förutsätter just rutinmässiga arbetsuppgifter
- ge mig själv lite "skolk-feeling" genom att låta mig själv fika lite längre och gå hem lite tidigare

Inget funkar dock någon längre stund. Det gäller till och med energikicken efter möten där jag mitt i segheten känt mig behövd, bekräftad och kapabel. Det sipprar liksom ur mig och så är jag tillbaka i det loja läget. Kanske är det en testkörning av semesterhjärnan. Hur som helst är det inte hela världen. Jag far runt som en duracell-kanin och är engagerad, energisk och effektiv 98 dagar av hundra - det kan väl räcka.