Kvinnokraft

Jag blir varm och fuktig i ögonen när jag läser Saras vackra tal till sin mamma. För mig andas hennes inlägg tre generationers kvinnokraft. Kanske är det för att jag är inne i någon sorts livsfas där jag fascineras ovanligt mycket av kvinnor som just denna aspekt skimrar emot mig i och mellan raderna. Och då handlar det inte om att jag ska byta inriktning - jag är fortfarande mycket lyckligt gift med världens bästa man - men jag njuter verkligen av att omge mig med kvinnor. Jag ser något vackert och starkt i dem alla oavsett vilket sammanhang det handlar om.

Här är några kvinnosammanhang som ger mig kraft:

* den nystartade bokcirkeln - en mötespunkt för ett gäng underbara kvinnor, med såväl hjärna som hjärta, gemensamma nämnare och olika perspektiv

* mina egna fina flickor mellan fyra och arton - var och en på samma gång en del av mig och en alldeles egen oerhört fascinerande individ

* de andra kvinnorna i min familj - syster, mamma och svärmor (i dubbel upplaga) - som tillsammans skrattade, grät, njöt av körsbärs-, äppel- och magnoliablom, nässelsoppa och vildsvinsstek under en helg på Österlen nyligen

Jag berörs också starkt av fina skildringar i litteraturen av kvinnlig gemenskap, gärna över generationsgränserna, som i Linda Olssons Nu ska jag sjunga dig milda sånger och Sue Monk Kidds Honungsbiets hemliga liv.

Precis före semestern ska jag ge mig iväg och fullkomligt frossa i kvinnogemenskap. Då packar jag mitt tält, mina mysbyxor och en sommarklänning, överger man och barn och beger mig för första gången till den årliga kvinnofestivalen i Mundekulla. Under två dygn ska jag umgås med bara kvinnor i olika åldrar, meditera, yoga, lyssna på föredrag, sjunga, dansa... Om det inte kommer kraft ur det mötet som räcker för hela resten av året så skulle jag bli mycket förvånad!