Sommar i mitt hjärta

När årets sista Sommar-pratare har talat färdigt, så är sommaren slut. Eller? För mig, och många andra, finns det inte mycket som är somrigare än detta program, som bjuder på intressanta livshistorier, tänkvärdheter och musik (som - när man som jag oftast lyssnar på poddversionen - emellanåt saknar, emellanåt tackar gudarna för att man slipper höra i sin helhet). Jag är helt såld på programserien och de två senaste åren har jag tuggat mig igenom alla Sommarpratare, i stället för att plocka ut bara dem jag i förväg tror att jag kommer att gilla. I år har jag dessutom lyssnat om än sällan i realtid så ändå nästan i takt med att programmen sändes. Lite vemodigt är det allt att inte ha några kvar anno 2013, men jag tröstar mig med att jag fortfarande har hundratals olyssnade små munsbitar av äldre datum att avnjuta från webbarkivet.

Den här sommaren gillade jag ovanligt många. Kanske var de ovanligt bra. Kanske har jag blivit mindre kräsen med åren, mer insiktsfull om att alla faktiskt har något intressant att berätta, även om inte alla lyckas sådär riktigt bra med själva berättandet. Att sätta samman en topplista är därför vanskligt, men jag gör ett försök, mest för att för min egen skull återuppleva en liten gnutta av det jag kände just då, när jag lyssnade.

Parentes: Det är lite så som Facebook fungerar för mig. Jag är en av de där som ibland får höra orden ”du som är så flitig på Facebook”, kanske med en liten sarkastisk ton i rösten, ungefär som att (a) Har du inget bättre för dig? eller (b) Kunde du inte lika gärna ha blivit utvikningsbrud, du som gillar att fläka ut ditt privatliv offentligt? Men för mig fungerar Facebook på så sätt att jag när jag skriver om något trevligt i mitt liv upplever jag det liksom en gång till. Och sen en gång till varje gång någon trycker på gilla-knappen, eller skriver en kommentar. Därför klickar jag själv gärna på gillaknappen till andras glada statusrader, med förhoppningen att de kanske också får återuppleva sin lilla njutningsstund en gång till. Slut parentes.


Men nu var det Sommar-program vi skulle prata om. Här är några favoriter, utan inbördes ordning, och de är favoriter av lite olika anledningar.

• Malik Benjelloul - för att han ger mig en stund av magi i tillvaron, inte minst genom den fantastiska berättelse om elefanter, och för att jag efter programmet äntligen tog mig för att titta på Searching for Sugarman, vilket var en extra rolig upplevelse just för att jag nu kände till historien bakom skapandet
• Filip Hammar - för att han överraskar mig med en mer lågmäld variant av sig själv än den jag är van vid från tv:n, kloka tankar och en hyllning till dem som vågar gå utanför normen och vara annorlunda
• Martin Schibbye och Johan Persson - för att jag fick bekanta mig med människorna Martin och Johan bakom tidningarnas nyhetsreportage om journalisterna Schibbye och Persson
• Liv Strömqvist - för att hon sticker ut hakan och vågar ta upp ett ämne som inte fått någon riktig plats i historien, och för hennes skildringar av ungdomens utanförskap som jag känner igen mig i så
• Maja Ivarsson - för hennes mod att berätta en hemlighet som hon burit på under så många år, och som kanske därmed kan inspirera andra unga människor som utsatts för övergrepp att också berätta för någon
• Li Pamp - för hennes underbara röst, för musikvalen och för det där hon sa om att fråga andra om när de tycker som bäst om sig själva (som blev ett eget blogginlägg)
• Lasse Kronér - mest bara för att han fick mig att minnas min oerhört korta karriär som gatumusikant, och tänka att det kanske är något jag borde återuppta
• Lisa Nilsson - för hennes språk som är som en sång fast utan musik
• Kristian Gidlund - såklart, för hans sätt att berätta sin sorgliga historia på ett sätt som går rakt in i hjärtat, inte minst i det brev han skrivit till den son han aldrig kommer att få
• Maria Sveland - för att hon inte låter näthatet kuva hennes feministiska kamp, för att hon gör det viktigaste programmet den här sommaren

Sommaren med stort S

Igår kväll ställde vi klockan för första gången på åtta veckor. Dags att skola in lillebror på nya dagiset. Dags för åttaåringen att förenas med kompisar på älskat fritids (elvaåringen har ledigt en vecka till). Dags för mig och Mannen att ta itu med våra jobbliv lite mer på riktigt.

En del har det jobbats även under sommaren, i synnerhet för min del, eftersom vi hade deadline på webbmaterialet till vårt gemensamma fackboksprojekt idag. Här har skrivits och korrekturlästs, framförallt sena kvällar och nätter när barnen sovit - i svärfars stuga, i lägergårdskök, i tält och hemma i soffan - men också en stund då och då på dagtid, under bilfärder och till och med på stranden.

Det kanske låter galet att inte ta helledigt, men för mig har det möjliggjort de där åtta veckorna hemma med barnen. Och jag har nog aldrig förut känt mig så utvilad efter en semester. Jag tror faktiskt att det har varit den bästa sommaren någonsin. Vad är det då jag kommer att minnas från min Sommar med Stort S? Jo...

• Baden. Tack vare det fina vädret blev det osedvanligt många, i hav på såväl öst- som västkusten, men de flesta hemma i vår egen vackra Smålandssjö. Allra mest kommer jag att minnas känslan av att klyva en nästan spegelblank yta vid ett ljummet kvällsdopp där med barnen.
• Veden. Det här är sommaren då jag på allvar blev vän med vår vedklyv. Snart är jag klar med alla de trettio kubikmeter jag föresatte mig att klyva på egen hand (sedan Mannen sågat upp stockarna i halvmeterslängder). Detta jobb som jag tidigare betraktade som ett av alla trista måsten blir för varje år alltmer behagligt. I år har jag riktigt längtat till min vedbacke, där jag tillbringat så många timmar, alltid i sällskap med ett bra radioprogram (Sommar, Kropp och Själ, Oförnuft och Känsla) och alltsomoftast även med något barn i närheten, antingen arbetandes och pratandes sida vid sida med mig, eller (som på kortet) bara hängandes där med något eget projekt (i det här fallet Alfons Åberg på YouTube). 
• Sommar-programen. Det blev ännu en sommar då jag lyssnat på rubb och stubb för att gå utanför min komfortzon och inte bara välja utifrån det jag tror i förväg tilltalar mig. Återkommer med topplistan för 2013 när alla program är sända och avlyssnade. 
• Skrivandet. Förutom färdigställandet av den senaste fackboken, började sommaren storstilat (redan före semestern) med skrivretreaten i Älvdalen, då jag äntligen kom igång med min roman, och min och dotterns barnbok tog form på allvar. 
• Det andliga. Slutligen var det här sommaren då jag tog itu med något som jag burit inom mig ända sedan barnsben, men inte släppt upp till ytan på allvar förrän nu: mitt intresse för andlighet och medialitet. Det har blivit två kurser, en seans, jag har läst en oerhört fascinerande bok och kvällsmeditationen har utvecklats från behaglig avslappning till dagens mest magiska stund. 

När jag tänker på hur många det är som just idag (eller kanske förra måndagen eller nästa) suckande går tillbaka till en arbetsplats där de vantrivs, med en enda stor längtan till nästa sommar och semester, önskar jag innerligt att de i stället kunde känna samma känsla som jag - att semestern var fantastisk och livgivande, men att jobbvardagen är lika fantastisk och livgivande. Bara på ett annat sätt.  

Innan regnet kommer

Tänk dig att du tar svärmors trädgårdsstolar och promenerar över till hennes musicerande grannfamilj. Anledningen är en av de där halvspontana trädgårdskonserterna som de brukar bjuda på under sommarveckorna. Ni är 40-talet personer i publiken, kvällen är ljum men lovar regn, fast inte riktigt, riktigt än... kanske. Sjöbrisen får seglen över uteplatsen/scenen att fladdra lojt, och ger sångerskans tunika bruk för sin volang. Över era huvuden seglar ett tranpar. Grannen som målar har placerat ut sina kraftfulla hästmotiv här och där i trädgården. Gott så, alldeles tillräckligt att skriva hem om och vårda som sommarminne.

Och så kan du konstatera att detta mos är överhöljt av grädde: gitarristen och värden Erik Steen är en skickligare (flamenco)gitarrist än vi i publiken kan begripa, på klaviatur har vi pianisten och kapellmästaren Kettil Medelius och på sång... på sång har vi Ann-Kristin Hedmark. Med ett helt liv i rösten och en utstrålning som kan smälta isberg - och säkert frysa till dem igen om det skulle behövas. Invald i min Erfarna Kvinnor Hall of Fame pronto. De är inte bara fullfjädrade musikanter utan också proffs på nuet, att ge oss det och hjälpa oss hålla fast vid det, en stund, en augustikväll innan regnet kommer.

En hyllning till mitt sommarparadis - i repris

Sommarspaning, publicerad i Smålandsposten 2010-08-04:

Att sova tills jag vaknar, utsövd utan väckarklocka, eller tills ett litet varmt pyjamasbarn kryper ner under mitt täcke och lägger sig tätt, tätt intill med armarna om min hals…

Att ta pyjamasbarnets mjuka hand i min, gå ner till bryggan och bara sitta där en stund, se ut över den spegelblanka havsviken och småprata om fåglarna som flyger förbi och fiskarna som gör ringar på vattnet, samtidigt som min syster yogar på en klippa i närheten...

Att bära frukostbrickan ut i trädgården i morgonsolen, till det gistna utemöblemanget under det gamla knotiga äppelträdet, och sitta där med mina älsklingar, länge, länge och njuta av varje klunk och tugga...

Att få uppleva känslan av att det dagliga planerandet och tillverkandet av frukost, förmiddagsfika, lunch, eftermiddagsfika och kvällsgrillning - och till och med avplockning och diskning efteråt - är sällsamt behagliga sysslor, som antingen görs i samspråk med en eller flera familjemedlemmar eller i ensamt majestät, ofta till skön musik eller Sommar i P1…

Att kunna läsa en bok eller lösa korsord hur länge jag vill utan att bli avbruten av telefonen eller av ett trädgårdsland, en husfasad eller en tvättmaskin som önskar min uppmärksamhet…

Att alltid ha någon att prata, promenera, jogga eller bada med om jag vill, men att också ha möjligheten att ta ansvar för mitt emellanåt uppdykande ensamhetsbehov och vara helt för mig själv en stund…

Att inte ha en aning om vilka program som visas på TV, hur statusuppdateringarna på Facebook lyder eller vad favoritbloggarna skriver, men däremot en hel hög av härliga vänner, massor av lekkompisar till barnen och 50 meter till havet…

Sådan är vår familjs årliga semestervecka på en lägergård i skärgården. Ingenstans går jag ner i varv så totalt som här, ingenstans känner jag ett sådant inre lugn. De senaste åren har jag genom träning i att bli mer medvetet närvarande i livet njutit mer än någonsin. När veckan är slut plockar jag ner alla fina stunder i en liten burk att öppna försiktigt en regnblåsig novemberdag.

Perspektiv på styrka

Jag tar till mig av Saras tips om att förlänga sommaren med några av årets bästa Sommarpratare och börjar med att lyssna på en av hennes rekommendationer, Malin Sävstam. Hon är en av alla de människor som förlorade nära och kära (i hennes fall såväl make och två av tre barn som bästa vännen med familj) i tsunamin. Även jag upplevde tunga stunder i väntan på att få återse min egen då 14-åriga dotter som var i Thailand med sin pappa och farmor, men till skillnad från Malins familj kom hon hem levande och helt utan fysiska men.

I beskrivningen till sommarprogrammet definieras Malin som en överlevare och herregud vilken gnista som bor i denna människa som har gjort en resa från djupaste helvete till någon sorts ny livskvalitet. "För varje vilsen människa finns en väg tillbaks", sjunger Mauro Scocco (i låten När det otänkbara händer) i programmet som bland annat diskuterar acceptans, ett begrepp som vi har återkommit till flera gånger här på bloggen. Lyssna på Malins sommarprogram!

Sara refererade i sitt senaste inlägg till min mentala råstyrka angående min vägran att fångas i de allmänna suckarna om det kära livspusslet, men ack så futtig den styrkan känns i skuggan av en kvinna som Malin. Och vad nyttigt det är att emellanåt konfronteras med människor som har eller har haft det riktigt, riktigt svårt. Jag ska försöka minnas Malins berättelse i stunder då jag tycker att livet är eländigt på grund av gnälliga studenter, tjafsande kollegor, bråkiga barn, utspilld mjölk eller högt bensinpris...

Sommarprofeter för åretruntbruk

Jag är en inbiten Sommarprogramslyssnare. Hela sommaren och halva hösten - och sen i lite mindre utsträckning året om - kommer jag med referenser till olika sommarprogram jag hört, det vet alla jag umgås med. Ser fram emot allt det målande som finns kvar att göra även efter semestern. Då jag ska rigga upp datorn med de små högtalarna från Clas Ohlson, eller ladda ner till mobilen och lyssna ikapp.

Mina sommarpratsprofeter såhär långt är:

• Erika Bjerström och Malin Sävstam - som båda talar om förluster och förhållningssätt.
  Det är stort när en tsunamiöverlevare som Malin talar om styrkan i att uppskatta de små tingen.
• Lena Philipsson - som förpackar kvinnlig 40+-självdistans i mycket humor
• Nour El-Refai och Johan Lindeberg - som säkert aldrig skrivit vankelmodiga blogginlägg om vad de borde och inte borde göra, säga, vara

Har inte lyssnat på Morgan Allings program än, enligt en tidningskrönika jag läst är det en tufflyssnad osminkad berättelse om en svår uppväxt. Det programmet rekommenderar jag ohört. Och så rekommenderar jag förstås ett besök på SR:s sommarpratarsida!