torsdag 16 augusti 2012

Projekterande i kärlekens famn

Ho, ye thoughtful, strong and gorgeous ladies. So many ideas, goals and strategies! Whatever you do the coming year – flood it with love for yourself! Work with your habits and possible flaws only because you love the divine person they are part of – and love that person because she has those flaws, not in spite of her having them. Love is the stream capable of carrying your project the whole way through, and much further. Lots of love and luck to you both!

Så vackert och klokt skriver hon, Sara, en av mitt livs största inspirationskällor, som en kommentar till min och äldsta dotterns nystartade gemensamma projektblogg. Det hon pekar på är helt centralt: acceptans, tolerans och - i synnerhet - kärlek är viktiga ingredienser i ett projekt som det jag nyligen gav mig i kast med - och som Sara själv inte känner är något som skulle passa henne just nu. Annars finns alltid en risk att man hamnar i prestationsångest, en projektingrediens som vi definitivt kan klara oss utan. Något som gör min del av projektet lite annorlunda jämfört med Gretchen Rubins Happiness Project är att jag inte egentligen är ute efter att prova en massa nytt för att ta reda på vad som kan göra mig lyckligare. Jag är redan lyckligare än jag någonsin varit i mitt liv. Jag har slutat jaga och hittat lyckan precis här omkring mig. Målet med mitt projekt är  helt enkelt huvudsakligen att skapa mer plats i livet för sådant som jag verkligen tycker om att göra. 

Med det perspektivet som utgångspunkt är det lätt för mig att känna att mitt projekt är genomsyrat av kärlek, från början till slut. Det av mina "ledord" (för mitt liv i allmänhet och projektet i synnerhet) som jag valde att sätta först på min lista lyder Give love, respect and attention to yourself and people around you. Hela kärnan och idén med projektet är alltså att ge kärlek och respekt åt mig själv genom att fokusera på sådant som får mig att må bra och som är bra för mig. Ett exempel: jag älskade verkligen mina dagliga kvällsmeditationer för tre år sedan, och jag har längtat så efter att hitta tillbaka till rutinen. Men med ett liv så fyllt av aktiviteter och människor omkring mig som behöver mig som mitt, är det ibland svårt att ta sig tid för allt jag tycker om att göra. Jag har försökt, lite halvhjärtat, i flera månader, men så fort jag integrerade meditationen i mitt projekt blev det så mycket enklare att prioritera den. 

Att få dokumentera och reflektera i skrift över vad som händer i projektet, här på Livstid och på engelska i projektbloggen Memento Vivere, är ett annat sätt för mig att prioritera något som gör mig vild av lycka, så återigen ger jag kärlek till mig själv. Tack till dig för att du tålmodigt läser det jag skriver!

Inga kommentarer: