Dolly och badvattnet

Maria berättar om Björn Lindeblads sommarprogram som en inspirationskälla i hennes kommande årslånga utvecklingsprojekt. Själv har jag fångat upp något helt annat i hans program, som gör mig allt mer säker på att ett projekt liknande Marias inte är vad jag söker just nu. Jag tänker på den gamle munken som säger till Björn: ”Jag lade ner hela självförbättringsprojektet för längesen. Det har jag aldrig ångrat. Alla har vi våra tillkortakommanden. Det är de som gör oss mänskliga.”

Det ligger till synes en fet paradox i det här: munkarna som mediterar timmavis på hårda stengolv, avstår alla ägodelar och medvetet väljer att inte gå sina preferenser till mötes när det gäller mat och dygnsrytm. Hur kan de påstå att de inte försöker förädla sig själva? Om de nu var så nöjda, varför skulle de utsätta sina kroppar och själar för dessa utmaningar?

När jag plurar som bäst på det här stiger ett citat fram i mitt inre, från en minst sagt oväntad visdomskälla – Dolly Parton:

”But above all this, I wish you love”
Ja, tänker jag – above and below, before and after, around and within – ett oändligt hav av kärlek till sig själv är vad varje personlig-utvecklingsprojekt behöver flyta runt i, för att bli just en kärlekshandling till den man är allra längst in och inte en prestation som ska bockas av.

Paradoxen hänger med: Ibland behöver man gå vägen via intellektuella, strukturerade analyser och metoder för att hjälpa sig själv hitta den kärleken, och ibland behöver man vara både högljudd och närmast brutal för att övertyga sig själv om att man faktiskt är värd den.

Jag tror att det här berör vad både Maria och jag har skrivit om den senaste tiden, längtan efter mer känsla och mindre intellekt. Vi är som så ofta på väg åt samma håll, Maria och Jagm men mitt sätt att gå vidare blir ett annat – som jag inte har någon vidare koll på än. Jag vill... söka kranen till kärlekens badvatten och sänka ner mig själv i det, så ofta som möjligt och med alla mina egenheter i behåll. Det tror jag är vad han har gjort, Björns läromästare som inte längre strävar utan bara vilar i sig själv. Och då, när man har kärleksmarinerat sig till kraften att ge sig på vilka självförbättringsprojekt som helst, då har man kanske glömt vad som var problemet från början.