En solig lördagmorgon i augusti, på minuten 22 år sedan det här inlägget publiceras, förändrades mitt liv för alltid. Då kom ett litet knyte till världen på Växjö lasarett, en helt perfekt och underbart vacker flicka på strax över fyra kilo, med massor av kolsvart hår. Jag var knappt så gammal som hon är nu, hennes pappa tre år äldre, men vi kände oss fullkomligt redo för att tillsammans ta emot den här nya lilla varelsen, trots att vi känt varandra i mindre än ett år.
"När man fyller 22 år, då blir man vuxen!", konstaterade lillasyster häromdagen. Ja, älskade S, nu är du verkligen vuxen på riktigt. Redan för tre år sedan bloggade jag om att släppa taget. Då kände jag att det var dags för mig att låta din älskade vara din förtrogna, inte jag. Under en tid höll jag mig på avstånd och inväntade dina initiativ, tills jag insåg att du uppfattade att det jag gjort i all välmening var ett svek. Att jag inte brydde mig. Jag lärde mig en viktig läxa, att inte utgå ifrån att min dotter skulle känna likadant gentemot sina föräldrar som jag gjort gentemot mina egna i hennes ålder.
Sedan dess har vår relation bara fördjupats och blivit alltmer givande - för oss båda, vågar jag nog säga. Efter åren i dina tonår då jag så ofta kände förtvivlan och maktlöshet över att inte kunna lindra din smärta, och ibland var panikslagen av skräck för att du inte skulle orka leva, får jag idag så oändligt mycket glädje av vår samvaro. Tack för alla skogspromenader, luncher och fikastunder fyllda av samtal om allt ifrån relationsbekymmer till spännande framtidsvisioner. Tack för att du vill och vågar dela allt det här med mig. Tack för all inspiration du ger mig, din makalösa kreativitet, våra gemensamma projekt - barnböckerna och Memento Vivere. Tack för de fantastiska julidagarna i Stockholm, då vi pratade och promenerade, åt och skrev - en av de två absoluta höjdpunkterna den här sommaren (den andra var förstås veckan i Mundekulla). Jag sparar min euforiska lycka från de dagarna nära nära hjärtat framöver.
Nu önskar jag dig din bästa födelsedag någonsin! Fira och njut med dina vänner så invaderar familjen om en vecka. All kärlek och lycka önskar jag dig, min ljuvliga lilla stora förstfödda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar