Jag har nyss haft extra anledning att tänka över hur mitt varumärke ser ut och hur jag vill presentera det. Som nybliven medlem i ett professionellt nätverk var det dags för det obligatoriska presentationsföredraget. Inför mina ännu knappt vunna vänner berättade jag om mig själv – om mitt stora intresse för livstiden och vad vi gör med den, om min mamma som visste att livet var dagarna som kom och gick, men som inte hann fylla 45 innan hennes pott var slut. Om barnen och min bottenlösa tacksamhet för dem och för Mannen vid min sida. Om vad jag just nu tänker att jag ska bli när jag blir stor, och om att vad det än blir så bjuder jag på 100 procent av mitt engagemang och min kompetens, men inte 100 procent av min tid.
Det var härligt att få gott gensvar på en öppen och personlig beskrivning av mig själv. Men det starkaste i upplevelsen var känslan av att mitt personliga varumärke inte är klistrat på utsidan utan rotat i maggropen. När jag yogar och vi står där med fötterna höftbrett isär, knäna lätt böjda, ögonen slutna och gungar lätt för att hitta tyngdpunkten; då känner jag exakt var mitt varumärke är rotat: strax nedanför och bakom naveln. Känns det bra där så är jag hemma.
Det gör mig också så tacksam, att jag får vara allt det där: bloggande statstjänsteman, yogande rotarian, fåfäng miljömupp, högengagerad deltidare. Vårt vackra hus samsas på tomten med ett fallfärdigt presenningskrälle till uthus. Och vissa av mina mest effektiva arbetsdagar börjar med en tung magklump av diffus otillräcklighet. Till och med det är okej.
3 kommentarer:
Åh du finaste Sara. Vad jag känner att jag älskar dig för den du är.
Kram
Underbar beskrivning av det personliga varumärket! Tack!
Låter riktigt riktigt bra... personliga varumärket... Inte egentligen något positivt laddat ord för mig... Därmot finns det något som gör att det blivit lättare och lättare att vara sig och att vara transparent... Så där så att man bara är, inte så mycket "lir"... Kram
Skicka en kommentar