Händelsernas centrum och händelsernas väntrum

Jag samlar på snygga rim. Min absoluta favorit är barkbåtar och Peter LeMarc-låtar från Snooks låt 1990 nånting - visst är det bra! - men idag hörde jag ett nytt som gjorde att hjärtat slog en liten glädjevolt. Bara sådär i bilen på väg till stan med slaskväder, igengeggad framruta (som vanligt slut på spolarvätska och jag har inte, efter 43 år, lärt mig hur man fyller på, pinsamt...) och sjuka barn därhemma. Rimmet, som kommer från gruppen Maskinens låt Liv och död fick jag veta där i bilen, var händelsernas centrum och händelsernas väntrum och det satte genast fart på min tankeverksamhet.

Ofta trivs jag förträffligt bra i händelsernas centrum, där det dyker upp nya spännande idéer och projekt hela tiden, där jag får utrymme och utlopp för min kreativitet och där jag lär känna, umgås med och har goda samtal med intressanta människor. Men vad skönt det ibland är att kliva tillbaka, sätta sig en stund i händelsernas väntrum, där det inte är så mycket action, där jag kan få slappna av och vara lite smartlat (inte engagera mig i alla frågor på ett möte), där jag kan köra på i samma gamla hjulspår (exempelvis i en kurs som jag undervisat på femtioelva gånger och inte orkar utveckla varenda termin), där jag tar mig tid att njuta av enkelhet och vardag (till och med tråksysslorna därhemma). För varje år blir det viktigare för mig att balansera de båda rummen i mitt liv. Med en fot stadigt planterad i vart och ett mår jag som allra bäst.