En av mina allra mest lyckosamma tankestrategier är den som handlar om att försöka trolla bort tråkkänslan i de ständigt återkommande vardagssysslorna. Nu ska jag inte påstå att jag alltid möter varje tvätthög, diskmaskin eller vedinkörning med ett lycksaligt leende eller jubelrop, men mitt motstånd mot tråksysslorna har blivit oerhört mycket mindre massivt sedan jag medvetet började förändra mina tankar kring dem. Någon kanske minns det där med att se snöskottning och vedkörning som gympass, att använda tiden till att få inspiration av ett bra radioprogram (som ett avsnitt ur Sommar/Vinter i P1 ur SR-arkivet), att utnyttja rutinarbetet till att stänga av det yttre flödet och i stället släppa fram den kreativa vildhjärnan and so on and so forth.
Nu är det dags att ta itu med ännu en utmaning - att trolla bort lite jobbtråk. Tyvärr är det aningen svårare att applicera hemmastrategierna där. Gympass erbjuds det inte många tillfällen till i mitt stillasittande jobb framför datorn eller på sammanträden. Kanske skulle jag föreslå en stunds situps och armhävningar på nästa nämndsmöte, då efter-lunchen-dåsigheten börjar smyga sig över oss när det är dags att ta itu med ännu ett oerhört upphetsande utkast till handlingsplan eller verksamhetsrapport?
Lyssna på radio är inte heller så lätt. Alltför få av mina arbetsuppgifter är av en så pass rutinartad karaktär att jag kan sväva ut i ett Sommar-program utan att det skulle få tämligen allvarliga konsekvenser - underliga uppsatskommentarer, felaktiga betyg eller märkliga synpunkter i ett remissvar på en sån där handlingsplan... Samma sak med att stänga av bruset och öppna upp för kreativa projekt. Något enstaka sammanträde kan kanske tillåta en lite lätt utsvävning, men oftast är tiden för dyrbar och det som avhandlas för viktigt för att det ska fungera.
Nej minsann, här går jag bet och behöver hjälp av våra Livstidsläsare! Har ni förslag (kanske hämtade ur egna liknande erfarenheter) på strategier som jag skulle kunna tillämpa? (En som däremot funkar ganska bra just nu, när jag är i avvecklingstider, är att tänka: "Ha! Det här gör jag inte länge till!")
7 kommentarer:
Känner väl igen mig i detta med att sysslor måste göras fast egentligen vill jag hellre göra något annat.Så är vi nog många som känner tror jag. Den där längtan efter frihet, men när den väl finns så upplever jag istället gärna tristess. Att hitta balansen i tillvaron är en konst.Mindfulness hjälper mig en del, men när frustrationen blir för stark tar gärna dagdrömmeriet vid.
Mm, på jobbet har jag så in i .... mycket att göra för det mesta så det hinner aldrig bli så där tråkigt men däremot stillasittande framför datorn. Mima trick är att springa trappor och gå förbi folk istället för att maila och skicka internpost. Cykla till möten så fort jag får en chans samt att sticka sjalar på tråkiga sitta-stilla-och-lyssna-möten...
Ja, Elisabeth, mindfulness är bra - men ibland svårt när mindet så att säga är lite för fullt med annat än det jag måste göra! :) Ska försöka träna mer på att göra en sak i taget, och vara där på riktigt, även när det inte är jättekul!
Och Jenny, sticktricket kanske jag borde testa på nästa nämndsmöte - undrar vad alla professorerna skulle säga då! ;)
Musik i hörlurar, kan det va nåt? För mig är det alltid en livräddare när jobbet (som översättare) är för jobbigt/tråkigt/svårt, eller om sorlet i kontorslandskapet blir för påträngande. Trixet är bara att hitta rätt musik. Har en skiva med ganska flummig och tystlåten yoga-musik som nästan alltid funkar - behöver jag få mer fart i huvvet kan det bli riktigt aggressiva elektroniska toner. Och ibland funkar Kent eller Säkert! allra bäst.
Tack Ida! Det var längesen jag hade med mig musik till jobbet att lyssna på, men idag har jag tagit hit några favoritskivor att både bli lugn och energifylld av! :)
Musik funkar bra för mig också. Det mesta blir roligare at göra då! Jag försöker även att hitta kollegor att jobba tillsammans med när det gäller uppgifter som man kan behöva diskutera. Det blir också mycket roligare än att sitta och klura själv.
Hrm, det där känner man ju igen, alldeles för väl. Men radio är ju ett måste för att inte bli tokig av tråk.
Skicka en kommentar