Och här sitter jag och myser i foajén på hotellet i Nottingham där jag är på forskningskonferens i fyra dagar. Jag har skapat mig en hel massa rymd att längta igen. Som jag har konstaterat tidigare blir det mer av längtan för varje resa jag gör. Tänk att jag kunde vara ifrån barn nummer ett och två en hel vecka var när de bara var ett år, utan att fullkomligt gå sönder (inte förrän jag var på väg hem till dem). Nu är jag gammal och blödig. Jag längtar så jag nästan får ont i huvudet, men det är en skön smärta för den gör mig levande.
Och samtidigt njuter jag som alltid av min lyxiga egentid och alla mellanrum jag ser till att ordna åt mig, eftersom jag blivit så duktig på att ta ansvar för mina behov att jag inte (som förr i världen) går på vartenda föredrag eller följer med på alla sociala konferensaktiviteter. Idag har jag gjort mitt; jag har så gott jag kunnat bidragit med en liten bit i det stora kunskapspusslet och då ger jag mig själv rätten att njuta. Dags att dra sig tillbaka till rummet med senaste härliga bokcirkelboken, Bodil Malmstens Sista boken från Finistère (smärta, humor och ett språk att njuta av i små sköna klunkar, som ett gott rödvin) och mina engelska kolor. Godnatt kära vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar