Livstidslotteri - igen!

Vet ni vad? Livstid har producerat inlägg nummer 500 sedan starten i november 2008. Aldrig kunde vi väl tro, där vi satt med vårt rödvin vid Marias köksbord, strax efter vår 40-årsfest med tidstema, att vi skulle ha SÅ mycket att säga... Och att vi fortsatt att göra det beror ju på det ännu märkligare fenomenet: att några fler än vi vill läsa!

Denna lyckliga tilldragelse firar vi förstås - med ytterligare en utlottning. Såhär gör du för att delta: Värva en (eller flera) gillare till vår Livstidssida på Facebook och berätta vem/vilka du har värvat i en kommentar till det här inlägget så deltar både du och den/dem du värvat i utlottningen. Om du inte har gillat sidan själv än kan du ju alltid värva dig själv...

Kram från oss!





PS. Och ikväll berättar vi om Livstidsbloggandet och läser ur boken på Växjös kulturnatt: kl. 19.00 vid öppna spisen på Stadsbiblioteket och kl. 20.30 på Café Gusto. Det hade vi inte heller med i planeringen då för drygt tre år sen. Kanske ses vi där? DS.

Livstid på Köpstoppsbloggen

Livstidsboken får goda vitsord på Köpstoppsbloggen. Att rekommenderas av en mycket restriktiv och medveten konsument och dessutom bokmänniska som Anki Gramming känns som att passera ett nålsöga! Läs Ankis blogg och varför inte hennes bok om köpstopp som vi har inspirerats av - utan att våga oss på en sådan utmaning som hon skapade åt sig själv.

Ljuvliga ljud

Alltemellanåt bara måste jag dela med mig av de där små vardagsglädjeämnena i tillvaron. Den här gången handlar det om ljud. Inte de höga, skärande, bullrande, störande, utan de mjuka, ljuvliga som lägger sig runt hjärtat och gör mig varm. Det kvillrande skrattet som kommer ända nerifrån maggropen och som bara ett mycket litet barn utan förställningsförmåga kan åstadkomma. Rasslet från alla granbarr på väg in i dammsugaren när jag städar ut julen (och rensar i själen). Porlet från den lilla bäcken fylld av kabbelekor på våren, invid skogsvägen ner till sjön. Klucket från vågor mot en gammal eka eller gisten brygga i solnedgången efter en varm sommardag. Och så tystnaden som uppstår i bilen när jag ibland, trots att jag är helt själv och har total makt över vilken radiokanal eller CD-skiva jag vill lyssna på, väljer att ändå stänga av ljudet och överlämna mig åt mina tankar.

Jaha, så blev det ännu en liten njutningslista. Den lär inte bli den sista.

När magkänslan får säga sitt

En av listrubrikerna i vår bok Älskade Lista! Från måsten till lust lyder "De bästa besluten jag har tagit i mitt liv". Den var en av dem som jag först fastnade för när jag började fylla mitt eget ex av boken med listor, och det är också min favorit just nu. Det känns gott när jag tänker på stunder då jag har följt min magkänsla, ibland trots att beslutet kanske inte har känts som det mest självklara - för det har ju blivit så bra. Här är ett axplock ur min lista:

* att jag inte blev kirurg som - vid sidan av författare - var min stora yrkesdröm som barn (tänk vad dåligt jag skulle ha mått av ansvaret över liv och död, när jag kan ligga sömnlös för att jag kanske har gett en student ett för lågt eller högt betyg)

* att jag fick barn när jag var så ung och trots att jag och pappan inte känt varandra mer än en månad när vi blev - planerat - gravida (vad skulle livet ha varit utan finaste lilla stora S, och tänk att få ha ynnesten att ha ett vuxenbarn medan jag själv fortfarande är ganska ung, eller hm, det där sista beror väl på vem man frågar)

* att jag vågade tror på kärleken till min man (trots att han var just hitflyttad för att leva studentlivets glada dagar, och jag var en fyra år äldre ensamstående mamma som det lyste VILL-HA-FLER-BARN-FORT ur ögnen på - och trots att han också var rödhårig, jag som aldrig ens tittade åt någon som inte var mörk eftersom jag var livrädd för att få rödhåriga barn som skulle mobbas i skolan som jag; nu är vi fem rödtottar här hemma, och har dessutom fått en rödhårig svärson)

* att Sara och jag äntligen bestämde oss för att ha den där gemensamma fyrtioårsfesten (som ledde till bloggen som lett till så oändligt mycket annat roligt och kreativt i våra liv - och som med säkerhet kommer att leda till många många fler spännande projekt)

* att jag vågade övertala min man att det fanns plats i vår familj för en liten sladdis och bli fyrabarnsmamma (så underbart att få uppleva detta en sista gång, och så nyttigt att få avsluta med ett barn som både vänt upp och ner på många av mina alltför självklara sanningar och definitivt stillat min längtan efter fler små rödtottar)

* att jag bestämde mig för att äntligen sätta mig själv i förarsätet och ta över ratten i mitt yrkesliv (läs mer om det på TankeTrampolin, där jag också bloggar!)

Vilka beslut i livet ser du tillbaka på med stolthet och glädje?

Livet som en dans

Kolla det här klippet med 92-årig salsadanse-dam! Jag har ju sagt att salsa är något man bara måste. Kanske kommer jag dit 2012. Annars blir det 2013, eller när tiden är mogen. Det verkar ju inte vara någon brådska...



Jag säger till Humlan: "Tänk om du får en son som jag dansar salsa med när jag är 90 och han 30, Hur blir det?

Humlan: "Jättepinsamt."

Kort kvalitet

Telefonen börjar blinka mitt i eftermiddagens föreläsning. Det är hemifrån. Jag går ut och svarar. Humlan har just kommit hem och hon har fått ett litet men irriterande sår på ett dumt ställe. Två minuter senare smyger jag in i salen igen, helt nöjd med min prioritering. Jag tror det kallas kvalitetstid.

Livets magi

Så händer det igen, det där att ett tema uppenbarar sig i mitt liv - lite mystiskt och magiskt. Och just det temat är vad som återkommit i skilda sammanhang under den gångna helgen: mystik och magi.

Först ut: Lena Anderssons Vinter-program under en minst sagt magisk vinterlördagspromenad i solskenet med barnvagnen full av sovande tvååring. Hennes program handlar om en ständig längtan efter att dissekera bort det magiska, det mystiska, att reducera allt det där som inte går att förklara med kunskap, vetenskap, förnuft. Det är - som alltid med Lena - skarpt, intressant, men jag vill samtidigt skrika: NEJ!!! Ta inte bort magin! Jag vill ha den kvar, jag vill inte förklara och förstå allting omkring mig. Ibland vill jag bara förundras.

På samma tema, men med diametralt motsatt utgångspunkt (mer på min våglängd): fredagens Tankar för dagen med Tomas Sjödin från SR-arkivet i bilen hem under söndagseftermiddagen. "Mysterier ska inte pratas sönder. De finns i tillvaron för att väcka förundran och tacksamhet". Just så tänker jag. Visst blir livet mycket rikare och mer spännande om man släpper in det som inte går att förklara i sitt liv. Magi genom en tro, magi genom litteraturen (nu är vi på bok fyra i Harry Potter-serien), magi genom observation av de där små undren mitt i vardagen.

Och så öppnar jag Livstidsbloggen på söndagskvällen och läser Saras inlägg om hur hon hittar små skatter som hon inte riktigt har letat efter eller vet hur hon ska använda. Men visst skapar de magi i tillvaron!

PS. Medan jag skriver det här dyker det upp igen, det där temat, där man minst kunde vänta sig det - Marie Richardsson på Idrottsgalan: "Idrott är magiskt!"