Med fötterna på vedbacken och blicken mot universum

Vad jag njuter av att bli äldre och bry mig allt mindre om vad andra människor tycker och tänker om hur jag väljer att leva mitt liv. Så gott det känns att få lov att leva alla mina 360 grader. Att jag en dag sitter på möte på Universitetskanslerämbetet, tillsammans med allvarsamma professorer med ENORMT HÖG KOMPETENS stämplat i pannan. Att jag en annan dag står där på min vedbacke och klyver vedklampar så stora och tunga att de ger mig såväl skrapsår på benen som en värkande rygg, men massor av frisk luft och starka armar - samtidigt som öron och tankar fylls av inspirerande livsberättelser från Sommar i P1. Att jag en stund senare växlar om till författarjaget och skriver på min dator så tangenterna glöder. Att jag ännu senare steker pannkakor till sex hungriga barn, några egna, några lånade. Att jag samma kväll sitter i mitt meditationsrum och öppnar mina chakran för universum och gör spännande övningar på kursen i medial utveckling. Och hela tiden känner jag mig som jag, i lite olika roller, men med samma kärna. Jag får vara med och uppleva alla de här sammanhangen och känna att jag passar in i dem alla. Jag får lov att vara såväl akademiker som grovarbetare som författare som mamma som superflummare - i en och samma kostym! Precis som en vän till mig och Sara sa en gång - att vi var bra på att fungera som broar och bryggor mellan olika världar. Fötterna på vedbacken och blicken mot universum.