I takt med tiden 3: Att fylla sina tomater

Så - hemmet och maten är avverkade i min lilla miniserie. Rubriken till trots ska det nu handla om jobbet:

Egentligen känner jag mig helt trygg med det allra mesta jag kan tänkas få göra i min yrkesroll. Däremot dras jag ibland med vissa tvivel om just det där att få det gjort, eller i alla fall att få det gjort snabbt. Jag tror inte att jag är känd för att vara långsam, måhända för att vara en ännu bättre startare än avslutare. Men det är något med själva processen som kan väcka min oro.

Den oron kände jag dagen innan jag började jobba efter julhelgen. Maria och jag gick runt sjön och jag hörde mig själv lyfta fram de där tvivlet som en energitjuv och ett hinder för att fortsätta utveckla alla idéer som pockar på i skallen. Men inte nog med att jag har Maria att prata med. Genom Maria känner jag också Sanna, som har skrivit om just detta i deras Memento Vivere-blogg.

Tack vare ett av Sannas inlägg testar jag nu Pomodoro-tekniken på jobbet. Som så många andra tekniker handlar det om att planera och strukturera sina arbetsuppgifter – så långt inga överraskningar. Det speciella med det här upplägget är pomodoron – ett koncentrerat arbetspass på 25 minuter som ägnas uteslutande åt det man i förväg har tänkt att göra. Efter den är det dags för en rast som inte är valbar eller flyttbar, däremot kan den variera i längd.

En finess med tekniken är att större arbetsuppgifter delas upp på fler pomodoros och därmed blir mindre svårgreppbara. En annan är att man faktiskt fokuserar på den där större arbetsuppgiften medan klockan tickar. Pomodoro betyder förresten tomat på italienska. Namnet kommer av den tomatformade äggklocka som upphovsmannen Francesco Cirillo använde när han utvecklade tekniken.

Har du tendenser till multitasking-mani är det här en utmärkt metod. Likaså om du ibland drar dig för att sätta sta med de större arbetsblocken och hellre duttar vidare med småprylarna, bara en liten stund till…

I upplägget finns flera andra poänger, som dokumentationen av arbetet och utvecklingsambitionen. Om du dokumenterar hur du använder dina pomodoros kan du fundera på om du tycker att du prioriterar rätt. Du kan också lära dig uppskatta hur lång tid olika arbetsuppgifter tar.

Sju arbetsdagar har jag nu satsat på att köra pomodoro helt by the book – och det är sannerligen inte många färdiga självhjälpskoncept som jag har förärat ett sådant förtroende! Jag tror faktiskt det blir ytterligare någon vecka som pomodoro-taliban innan jag utvärderar: Vilka delar av konceptet köper jag, och vad vill jag skruva på? Plockar jag med mig bara någon enstaka del, eller det allra mesta?

Förutom att jag har känt mig både effektiv och tillitsfull de här dagarna så gillar jag:

• att upphovsmannen tycks ha ett open source-tänk: boken med grundupplägget tankas hem gratis från hemsidan
• att få ännu en fördom krossad: en teknik för bättre arbetseffektivitet – från Italien?
• att tonen i boken är övertygande, med vetenskapliga referenser och allt, men samtidigt ödmjuk.

Allra mest gillar jag en av grundreglerna. Den upprepas gång på gång i den lilla boken, den kan överföras till väldigt mycket här i livet och den får vara min lilla slutklämspresent till dig:

The next pomodoro will go better!